BEN BÖCKER, ESSAYER & NYHETER BO ERNST NORDQUIST
DEN SOM INTE GÅR MOT STRÖMMEN KOMMER ALDRIG TILL KÄLLAN

Dikt 41

LÅT DEN DIN SJÄL SMYCKA

Jag reser mig, ler och tackar för ännu en dag att leva mitt liv.
Jag tackar för varje framsteg jag tar 
och med kärlek även små kliv 

Jag börjar varje resa med att känna tacksamhet 
för vad som komma ska
Jag avslutar varje resa med att tacka för allt jag
upplevt, även det som inte var bra

Jag njuter av livet precis som det är,
för att jag vet att det viktigaste inte är
att vara rik, bäst eller kär

En själ full av tacksamhet är en själ
full av frihet och lycka,
Känn därför tacksamhet varje minut
och låt den din själ smycka.

Aida Timbrant 20.9 2018

KRISEN ÄR HÄVD

Bostadsproblemet har just lösts av fastighetsägarna,som anser att det enda sättet att få bukt med bostadsbristen är att höja hyrorna med 70%.

Goda råd äro dyra.
Ack,varför är bostadsbrist?
Jo,folk kan betala sin hyra.
Det är verkligen oerhört trist.

Så låt oss hjälpa vår broder.
Vi bygger ett hus i stan.
För att ingen ska kunna bo där
begär vi femtusen om dan.

Och därpå riktar vi ljuset
mot logikens mästareprov:
Som ingen vill hyra i huset
finns inget bostadsbehov.

Ack, vem har orsak att murra?
Vi har det så härligt ställt.
Och folket kan sitta och hurra
på 4:an eller i tält.

Stig Dagerman ur Dagsedlar 22.4 1952

TÄNDE EN ELD

Vi tog på oss våra ryggsäckar.
I dem fanns allt vi behövde;
mat,kläder,stormkök,
för säkerhets skull,

Det var tungt 
men vägen och utsikten
bar oss
framåt
med allt lättare steg.

Vi tog rast vid jokken.
Tände en eld
och kokade vårt kaffe..

Det var frihet och befrielse.

BEN (Opus 2334)

Dikt 40

R STIG DAGERMANS DAGSEDLAR
27.9.46 Militärmyndigheterna har vägrat att sätta de tomma kasernernas sängar till förfogande för Stockholms många hemlösa.

Septembers nätter är kalla.
Regnet vässar sin nål.
Slunga över oss alla 
köldrymd med ditt blänkande stål.

För köld är vår levnad benägen.
Den hemlöses gata är svart.
Stjärnorna sägs visa vägen.
Ja tack, lille broder, men vart?

Vart driver Björnen sin bana?
Var finner en hemlös sitt värn?
Stjärnljuset breder sin fana
över vår tomma kasern.

Låt rymd, dina isnålar dugga
- men kanske har världen ett hopp.
En vedstapel öppnar sin skugga
åt en ensam, lysande kropp. 
......................

DIKT 40

Nu börjar det snöa
det blåser
Nu kommer snön
Den är blågrå i luften
Nu kommer snön 
och är blåvit
När varje barn föds

Nu kommer snön
den är blågrå och blåvit
för allt det som föds

(Snapshots 1)

DIKT 39

NU KOMMER SNÖN

Nu börjar det snöa
det blåser
Nu kommer snön
Den är blågrå i luften
nu kommer snön 
och är blåvit
När varje barn föds

Nu kommer snön
Den är blågrå när varje barn föds
.................
Nu kommer snön 
den är blågrå
för allt det som föds

FÖRSTA DIKTEN I SVITEN SNAPSHOTS
4 nov 2017 Kajsa-Lena Nordquist
BO ERNST

Läs nyaste inlägget här.

 

DIKT 38

FACKLORNA

Jag vill tända mina facklor över jorden.
Min fackla skall stå
på varje nattlig gård
i alperna, där himlen är melankoli.
O min fackla , lys i ansiktet på den förskräckta,
den förgråtna , den förmörkade , den förorenade.
En mild gud räcker ut sin hand:
utan skönhet lever människan icke en sekund.

Edith Södergran
..................
-----------------

DU GICK PÅ GATORNA

Du gick på gatorna,
du gick på stigarna.
Du bad om pengar
för mat till barnen,
pengar till tak över
huvudet.

Några gav av sitt överflöd,
andra höll hårt om sitt eget.

Många tisslade och tasslade;
varför arbetade han inte?

Det var efter den senaste
företagsnedläggelsen
han fick gå.

Han behövdes inte längre.

Bo Ernst
(Opus 2159)

DIKT 37

NÖDSIGNAL

Mot en okänd strand
flyger duvan vit,
När når budet land?
När når räddning hit?

Själen kastas kring
på ett järngrått hav.
Ovan:ingenting.
Under:blott en grav.

Bo Bergman 1939

..........................
DE FLÖG ÖVER MARKEN

De flög över marken
de identifierade sina mål.

De släppte sina bomber även
över kvinnor och män,
över sjukhus och skolor.

Överallt låg människospillrorna,
en hand här, en fot där.

Så lätt kan vi förintas
av ondskans män.

Bo Ernst 2017
(Op 2099)
......................

DIKT 36

Utgåvans dikt är skriven av Jenny Wrangborg

Jag försöker verkligen skriva en dikt men
Stockholm står i vägen
för jobbet ska jobbas
mötena ska protokollföras
ölen ska drickas
händerna ska hållas
människorna ska älskas och
tåget ankommer strax till Gullmarsplan
byte för resande mot Farsta strand  samt till tvärbanan

tvärbanan ska åkas
sl-kortet betalas
barnen måste ha mat
även om
fröknarna inte vill äta

det här är Hammarby sjöstad
här vrider sig lyftkranarna kring sina axlar
lägger bit för bit
i avstånden mellan oss
bostadsrätter för miljoner

vi som jobbar här, bor inte här

men man ska ringa vännerna
svara på tilltal
höra av sig
till de som vill veta mer

man ska komma ihåg ansiktena
så att man kan ta vid där man senast pausade
man ska lägga folk på minnet
man ska ha ett minne
på en terabyte

man ska kunna sammanfatta sig själv med tre ord
en slogan att tapetsera upp på reklamen insprängd
   mellan tunnelbanetågen

 

för man ska vara ett företag
en f-skattesedel
budgetanpassad och avdragsgill

man måste ta risker
leva lite på kanten
kunna gå i personlig konkurs

men man ska inte låsa sig
man ska vara fri
man ska sitta med miljonlån och bostadsrätt
i en stad som blivit kall

man ska flytta dit jobben finns
det kommer inga stekta sparvar flygandes
det kommer inga lägenheter körandes längs E4an
ingen inför trängselskatt i vår tvåa med
svart andrahandskontrakt

vi bor inte här
öppnar inte när det ringer på dörren
ringer inte värden när kranen gått sönder

vi är bara inneboende
på genomresa
pojkvänner
flickvänner
på besök

Stockholm
här är vårdcentralernas riskkapitalbolag
    skrivna i skatteparadis

valfrihet är likriktning
effektivitet nedskärningar

här har femåringarna på förskolan
lärt sig prata tvärtomspråket
och vi verkar glömt att
"Jag pratar inte tvärtomspråket¨,
betyder att man gör just det

så jag försöker skriva en dikt
men Stockholm står i vägen
varje morgon något de vill att jag ska köpa
något som ska säljas
ut

varje dag
den här staden som jag så gärna vill tycka om
men som gör det så lätt för mig att
vilja flytta härifrån

Jenny Wrangborg i diktsamlingen "Vad ska vi göra med varandra" (Ordfront 2014)

DIKT 35

FLYKTEN VALDE OSS

Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke.
Flykten valde oss.Därför är vi här.
Ni som ej blev valda-men ändå frihet
äger,
hjälp oss att bära den tunga flykt vi bär!

Bojan väljer foten.Vi valde att vandra.
Natten var barmhärtig Nu är vi här.
Ni är för många,kanske den frie trygge
säger.
Kan vi bli för många som vet vad frihet
är?

Ingen väljer nöden . Vi valde den icke.
Den valde oss på vägen. Nu är vi här
Ni som ej blev valda! Vi vet vad frihet
väger!
Hjälp oss bära den frihet som vi bär!
(Stig Dagerman, Dagsedlar 1954)

.........................

DET VRESIGA HAVETS STRAND

Vi stod på det vresiga havets strand
och såg ut över de mörkgrå vågorna.
Vi drevs ut mot de rangliga båtarna.

Bakom dem blev stormen allt besvärligare
men vi måste vidare.
Vi hade lämnat allt bakom oss;
hus, vänner,grannar och släktingar

Vi hade svårigheter både framför och bakom oss.
Här fanns både gravar och hopp.
Många var livrädda.
De kom aldrig fram utan sjönk i
havets famn.

Men vi var beredda att ta chansen för att komma
undan bomberna i den en gång trygga staden.

(Bo Ernst op 1856)

Dikt utgåva 34


LIBERA ME

Vilket löfte var inte 1789!
Men revolutionen var ofullbordad-
kvinnans husarrest bara förlängdes.
Ett dekret i ämnet var uppenbart plitat
med det skrivdon författaren bar mellan benen,
Hans stickande mödrar dög som vittnen
kring giljotinen där karlarna vårdade jämlikheten.
Mitt svar var The rights of woman.

Mitt eget öde blev spridda skärvor,
En tid i ett fruset Paris.
där husen svettades misstänksamhet
och ett uppsnappat brev betydde schavotten.
En kärlek som förde till Sverige
på vettlös spaning efter en skatt-
allt det gav stanken av sill
som åkrarna gödslats med.

Min andra dotter blev min död. Läkarens
fingrar kunde nog krafsa ut placentan
men hade feber med sig in.

Också min mission var ofullbordad.
Men dödsåret 1797
under namnet Mary Wollstonecraft
fick inte stå oemotsagt.
Historien tvingade in mig i slagsmål
med konstaplarna på Londons gator
mer än ett sekel senare. Och ställde mig i spetsen
för kvinnornas intåg i parlamentet.
i en sky av flisor från sprängda dörrar.

Kjell Espmark
ur "Dikter om kärlek"

--------

I DEN OKUVLIGA 33 resenseras filmen om Suffragetterna.
..........................

VI ÄR MÄNNISKOR

Här är ingen man eller kvinna.
svensk eller syrier
svart eller vit.
Alla är vi människor.
Bo Ernst
(Opus 1798)

DIKT 33

DET EVIGA

Väl formar den starke med svärdet sin värld.
väl flyga som örnar hans rykten,
men någon gång brytes det vandrande svärd,
och örnarne fällas i flykten.
Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
det dör som en stormvind i öcknen bort.

Men sanningen lever. Bland bilor och svärd
lugn står hon med strålande pannan.
Hon leder igenom den nattliga värld
och pekar alltjämt till en annan.
Det sanna är evigt;kring himmel och jord
genljuda från släkte till släkte dess ord.

Det rätta är evigt; ej rotas där ut
från jorden dess trampade lilja.
Erövrar det onda all världen till slut
så kan du det rätta dock vilja.
Förföljs det utom dig med list och våld
sin fristad det har i ditt bröst fördold.

Och viljan, som stängdes i lågande bröst
tar mandom,lik Gud, och blir handling
Det rätta får armar, det sanna får röst,
och folken står upp till förvandling.
De offer du bragte, de faror du lopp,
de stiga som stjärnor ur Lete opp.

Och dikten är icke som blommornas doft,
som färgade bågen i skyar.
Det sköna du bildar är mera än stoft
och åldren dess anlet förnyar.
Det sköna är evigt; med fiken håg
vi fiska dess guldsand ur tidens våg.

Så fatta all sanning, så våga all rätt
och bilda det sköna med glädje.
De tre dö ej ut bland mänskors ätt
och till dem från tiden vi vädje..
Vad tiden dig gav, må du ge igen
blott det eviga bor i ditt hjärta än.

Esaias Tegnér
(troligen 1806 i samband med Napoleonkrigen)
Dikten var den första i Dagens dikt i P1 Sveriges radio 1/2 1937
Dikten läses på nyårsafton i Sveriges radio P1

Redaktionen på DEN OKUVLIGA gör paus kl. 12.00 på vardagarna för att lyssna på Dagens dikt.

.....................
VÅLDET

Våldet kommer
som stridsvagnar,
bomber, granater,
bombplan.

Sirenerna tjuter
och det lilla barnet
hinner inte undan.

Det som återstår
är en sargad kropp
i ett meningslöst krig
som drabbar
så många -
utan skuld.

Bo Ernst (Op 1661 2015)

DIKT 32

JÄMLIKHETEN

GÄSSEN FLYTTA

När de gamla såren heta tära,
när din kind är vätt av ensamhetens gråt,
när att leva är att stenar bära
och din sång är sorg som vilsna tranors låt,
gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn!
Kom och stå med mig vid hagens grindar,
när de vilda gässen flyga över byn!

Dan Andersson
(Kolvaktarens visor)
....................

"Naken kom jag ur min moders liv,
naken vänder jag åter."

(Job 1:21)
.........................

I VINTERNS KALLA TID

En dag i vinterns kalla tid
föddes jag med ett skrik
och med en längtan till
min moders bröst.

Livet kom och livet gick
över berg och dalar
i en kamp
för livet självt.

Och en dag kom jag
till en gräns
lika naken
som när jag föddes.

Så började det i höstens tid
när allt vi alla hade
fick nya färger
.
Och gick bort
i vinterns frusna skri.,

Bo Ernst
Op 1670

DIKT 31

JENNY WRANGBORG (f 1984)
En av Sveriges mest lästa poeter. Debuterade med Kallskänken 2010.
Hon är scen-och arbetarpoet.

UR DIKTSAMLINGEN VAD SKA VI GÖRA MED VARANDRA (Ordfront 2014)

Jag kan se det tydligt nu
hur mörkret bakom oss
kastar skuggor in mot
ljuset framför oss

försöker hålla oss tillbaka

vi bär tyngden av tunga himlar när
stämpelklockorna räknar in
ett nytt år
dagarna ordnar sig efter varandra
veckorna bakom oss en politisk glömska

det är ännu för tidigt för människan
men det börjar bli bråttom
motorvägarna sträcker ut sina armar
och du är ledare för oppositionen

det är
oljans
varselvågornas
den stundande gemenskapens år

för hundra år sedan var idag framtiden
nu rör vi oss tillbaka mot orättvisor
vi ville lägga bakom oss
lika hopplöst fast på tröskeln till imorgon
som igår

det är tidigt tvåtusental och vi måste lära oss på nytt
ingenting talar för att vi kommer få det bättre
mycket talar för att vi måste resa oss upp
upplopp och kravaller i mina drömmar i natt.

det är
utförsäljningarnas
samförståndets
den negativa tillväxtens år
och du är ledare för oppositionen

här blir planetens gränser suddiga konturer
av en framtid vi lämnat bakom oss
här stiger vattnet över den sista biten land
där biograferna fylls av
zombies, vampyrer, undergångssång

för det är
domedagens
kärnkraftverkens
den stora havsdödens årtionde

katastrofen sakta gåendes vid vår sida
en långsam apokalyps som inte säljer några lösnummer
så förbereder vi oss för en kollaps som redan kommit
med fler färger i meteorologernas värmekartor

här letar jag efter kontrasterna som färglägger gråskalorna
konflikterna bakom den enda vägens politik där
stormarna bär människonamn
medan de ansvariga politikerna
förblir skuggor hukandes bakom
paragrafer och toppmöten

klassamhället lämnar sina köer
utanför soppköken genom Europa
ut förbi S:ta Claras kyrka
tvingar människor ner på knä i gångtunnlarna

hungersnöd i Europa i natt
och du är ledare för oppositionen

där våra släktingar en gång lämnade sin nöd
för att söka lyckan i Amerika
reser vi nu i skuggan av krigen
katastroferna
klyftorna
och stänger våra gränser

här är handfängsel, spännbårar och ögonbindlar
en del av vår humana flyktingpolitik
och du är ledare för oppositionen

en störning fortplantar sig i rummet
det är ljudet som tystnaden lämnar
mellan kommentarsfälten och ledarsidorna
mellan korstågen och flyktingpolitiken
mellan gråskalorna och det totala mörkret

det här är tiden vi lever i
allt står still
allt är i rörelse

för det är revolutionernas och egennyttans årtionde
så mycket ryms och vi måste peka mot våra kroppar i folkmassan
för att upptäcka oss själva

det här är tiden vi lever i

där vi inte ser motståndet
massornas vågrörelse över torgen
tidvattnet som slår in över tillväxten
hungern som tvingar oss ut på gatorna
förrän någon ropar vårt namn
och ber oss följa med

det här är maktens batonger, fascismens rädsla
över Europas fattiga
smärtan och upproret som sprider sig genom
nervsystemen, upp mot våra stränder
ett år ännu för ungt
ett motstånd ännu för litet
och du är ledare för oppositionen

här har vi den nya tiden, det nya året
som kan bli vårt om vi bara orkar
upptäcka oss själva i folkmassan
veckla ut banderollerna vi bär med oss
vika ut ritningarna över framtiden

för det finns ett visst sorts ljus
som bara går att upptäcka i mörker
den sorten som börjar synas först
när ljud vibrerar genom det
och där vi förut såg mörker i utkanten av varje ljus
nu ett ljus i utkanten av allt mörker

det låter som tyst musik
någonting stort som tar liten plats
ett ohörbart skrik
ett slagord av tystnad

och du är ledare för oppositionen

....................................................
------------------------------------------

SKATORNA

De kommer flygande
i frack,
svarta och vita
som tecken
på vår dubbelhet.

De är som gjorda
för att gå
på livets kyrkogång.
Alltid rätt klädda
för sorg som glädje.

De är också beredda
på att stjäla av tidens gång
och bygga sina bon högt
den dag regnet ska falla.

De håller hårt om sin skatt;
ingen ska stjäla deras,
nej andras silver.

Bo Ernst (Op 1557)

UTVÅGA 30

FÖRINTELSE

Jag såg Rysslands folk och Amerikas folk
resa sig upp i krematorieugnen,
tysta betrakta varandra
och falla sönder som mjölkskulpturer.
Jag såg Skandinaviens folk sitta
i ett hörn av ugnen, en bondpojke
med häpenhet i blicken över alla
konstiga manicker de hittar på"
såg honom sitta där och snurra
på en stickad mössa,som strax blåste bort
i ett gnistregn tillsammans med hans fingrar,
hans armar......
såg hela gossen glödgas och förmjölas.

WERNER ASPENSTRÖM
Ur i Om dagen om natten.(1961)

Fler dikter av Aspenström finns i BOK.

....................................

DAG EFTER DAG

I en snickeriverkstad
långt ute i den småländska
myllan
lekte jag som barn.
Var det där Mästaren,
snickaren mötte mig?

Utanför sträckte sig
åkrar och ängar.
Korna och hästarna betade
i inhägnaderna av sten.

Ännu tidigare generationer
bröt sten
med sin egen kraft.
Dag efter dag.

Dag efter dag
som är livets nåd.

Bo Ernst
(Op 1423)

--------------------------

 

UTGÅVA 29 DIKT

UTGÅVANS BOK ÄR JENNY WRANGBORGS
VAD GÖR VI MED VARANDRA (2014)
EN DIKT UR DEN SAMLINGEN ÄR:

På väg hem, arbetsdagen som spillolja i lederna
doften av stekos i håret

det är det dova ljudet av jobbade timmar
arbetsuppgifterna som sätter sig kring varje rörelse
lindar sig kring våra leder
följer med förbi stämpelklockan
ut till andra sidan

det är nätterna jag vaknar av
axlarnas flytande nålar
arbetslivet som det enda livet
fritiden som en oro inför morgondagens stress

det syns inte i statistiken än men våra ryggar kan berätta
hur skattesänkningarna känns
de bränner bakom skulderbladen
de tynger bakom ögonlocken
de pulserar i öronen

de hör det inte i riksdagen men besparingarna låter av
växande barngrupper, pressade turer
pipande larm i kommunalgula korridorer

deras fattade beslut gäller inte dem
men de skyndar på våra steg
de planerar för vår underbemanning

ger oss en alvedon mot värken
och tvingar oss till nästa skift

här finns jobben
i allt som görs med fyra händer istället för med sex
i allt som nu måste lämnas ogjort
de heter "utbränning" och "utförsäkring"
"delad tur"och "kombinationstjänst"

så tänk på de gamla, de sjuka
tänk på barnen och de anhöriga
men tänk också på oss
som står bakom rubrikerna
om liggsår och kissblöjor
undrar var resten av våra arbetskamrater
blev av

............................................

BO ERNST;

I vardagsrummet
finns porträtt
av dom som gick före.

Av dom som stångats
mot förtryck, godtycke
och ett olikt människovärde.

Av dom som kämpat mot fattigdom,
hunger och sjukdom.

Av dom som vågat stå upp
genom strejker
och demonstrationer för att
också vi skulle få
ett drägligare liv.

(Op 1362)

UTGÅVA 28:S DIKTARE
ÄR
KRISTIAN LUNDBERG
Född 1966 i Malmö
Sedan 1991 publicerat ett tjugotal böcker i olika genrer. ofta med en kristen tematik.
.
UR DIKTSAMLINGEN
VI ÄR DE DÖDA;NU SNART (2014)

Det är ett främmande djur som rör sig
genom det höga gräset,
ett rovdjur som står utanför
dörren, andas och andas tungt
i väntan på sin egen attack och vi älskade hårt,
intensivt, som kunde vi nå ner till bottenskiktet
som det gick att dela
Det är ett främmande djur som rör sig
genom det höga gräset och när vi vilar
intill varandra, kroppens ryck och fall ner i sömn,
så blir det tydligt att vi delar just varandra, ingenting
i hennes kropp skall krossas, ingenting i min kropp
skall skändas,slå nu på ljuset, bara låt det ske
Det enda vi kan önska oss den här morgonen
är att vi inte bara passerat förbi varandra,
jag vet att det hade funnits en plats
intill mig, en plats intill dig, nu känner jag
avståndet växa mellan oss, det kommer
som en särskild sorts tystnad
Jag skulle vilja smuggla in dig här
till just den här morgonen
så du hade kunnat
andas ut
mellan diktens rader
Där kunde du ha funnit ett rum
där allt bara är enkelt och självklart
just för att ingenting är enkelt och självklart
Kärleken uppfinner sin egen nåd,sin egen lag
som friar och fäller i samma dom
Jag ser den här morgonen avtrycken
från all den likgiltighet som förnedrar oss
Du är inte här nu och allt det som utgör ett rum,
en värld och ett språk blir nu viktlöst, svävande,
som fint fint benmjöl kastat mot vinden, bara ett
ingenting.
............................

---------------------------

Bo Ernst DET OKUVLIGA

Rött och svart är grundfärgerna
i mitt livs väv.

Den röda är blodet,
kärleken, passionerna.
Engagemanget och lidandet.

Den svarta
är mörkret
som smyger sig
på mig
i det allra mest
intensiva skedet
När jag tror
att kraften är min.

I det svarta finns
jorden
där kornet dör
för att få leva.
(opus 1286).

DIKT UTGÅVA 27

5.10.58

Bleknande bokars ljus mot
molnens mörker.
Blåsten river skogsgölens
vatten stålgrått.
Bort mellan markens blodstänk
rinner hjortspår-

Tystnaden bryter genom
sinnets pansar,
lämnar det naket inför
höstens klarhet.

(Dag Hammarskjöld: Vägmärken)

-----------------------------------

DEN FRISKA KÄLLAN

Vad är det som händer nu?

I strömfåran rinner det klara vattnet.
Det porlar, det glimmar till;
det är kallt och gott.

I strömfåran rinner vattnet nu;
det rann här förut
och kommer att rinna också sen.

Men det vi verkligen vet
är att det rinner
klart i ljuset nu.

Så länge strömfåran finns
och det friska vattnet
kommer från den klara källan-
ursprunget-

så finns det liv
och hopp.

Bo Ernst
(Op 1167).

-----------------------------------
Utgåvans gästpoet
är Rolf Karlsson

Det finns ett folk som ber om en gnista
av nåd

Det finns en mur mellan hjärta och bön

De .hade den tusenåriga olivlundens skugga
Där de kunde vila i skuggans framkallade
svalka.

Där flyger dock inte duvan längre med sin kvist
Ty där yr dammet från den uppgrävda solblekta leran

Och rötterna från dess historia är avhuggna
Tårbleka ansikten lyfter gråtande barn från

Det brinnande hatets urbleka ansikten

dess strupar skriker om den slutliga vedergällningen

två folk vars gudars självbevarelsedrift

har skickat sina folk till dödsskuggans
dal

där i tårarnas boning faller inga bomber
där sjunger duvan för barnen


UTGÅVA 26:s poet är
ANNA HALLBERG, född 1975 i Härnösand.
Hon har skrivit flera diktsamlingar,se under flik bok, och nu
LJUSGRÖNT OCH ASKA

MINT MÖGEL LINDBLOM JADE SMARAGD FLÄDER
SÅPAGROBLADSKOGSDISGRÄS

bryta Lyckokakan: Sigillet: Valnöten:brödet Frasande

spräckta skal:äggdöden kläckas ut i glassplitter

ljusgröna mjuka: Flagor vid Fotknölarna: Bark

kraslätet: veckla fram en Fjäril veckla ut hjärtbladen

eller en kvinna
jublande lycklig
lugnare
mycket mycket lugnare

.................................................

DIKT AV Bo Ernst
Vandrar över det gröna gräset
med en kärra
full av kompost.

På tillbakavägen körs
den finaste mullen
för de nygrävda rabatterna.

Där, i mullen skymtar
den driftiga daggmasken
som gör mullen ännu finare.

Vår längtan till det gröna livet
som går från liv, till död till liv
påminner oss om livets gång.

Bo Ernst
(Op 1071)

..................................

GÄSTPOET

den här gången är Rolf Karlsson:

Bortom det yttersta

lägret

vandrade tiden

Med sin morgongåva

I ett krus stod tre

rosor

Röda som
havet

Som öppnade sig

Inför förgängligheten

Livets hungersnöd

skulle befria

samtliga slavar

Detta skedde på
självaste

Det osyrade

brödets högtid
..................................

Utgåvan 25:s dikt är av Petter Bergman i samlingen "Tilltal" från 1987.

"Jag går på stigen. Jag är en människa
som rör sig sakta mot mig själv.
Detta är ingenting jag längtar efter,
det bara är. Ett ofrånkomligt möte
på offentlig plats.

Vad fruktar jag?
Att likheten ska vara slående
eller skillnader bestående?
Jag fruktar helheten; att acceptera
allt jag är, inte bara det lilla som
jag visar upp till allmänt beskådande"
..................................

DIKT
av Bo Ernst

Till slut kommer sömnen
med en oro för morgondagen
som gjort att jag legat så länge
med mina tankar.

Sen kommer drömmarna
och alltid är de ångestfyllda.
Jag når aldrig fram
dit jag ska
eller hittar inte texten
med de rätta orden.

Jag vet vad jag vill,
men jag når aldrig fram,
når aldrig fram,
når aldrig målet.

Men ändå finns hoppet,
eftersom drömmarna är
våra önskningar, våra
misslyckanden.

Kluvenheten som längtar
till helheten
som aldrig uppnås.

Men det är våra liv.

(Op 976)

UTGÅVAN 24s DIKTER
tar upp kampen, motståndet.

Vad ska vi ta oss till
med denna mängd av orsaker
till förargelse
vrede och medömkan-
känslornas smärtsamma uppror och vanmakt?

Vietnams sömnlösa grottliv
Pakistans koleramärkta flyktingar
Brasiliens jagade indianer
(indiansafari för miljonärer)
elefanter med huvudets knöliga berg
sprängt av stålkilar
valar vars inre är obrutet valv
över hjärna och hjärta från huvud till stjärt
över varmt labyrintiskt liv
och för tillfället räddande
en gudasänd undergångshotande profet-
hopfallet kring harpunernas sprängladdning

Dessutom de oljesjunkande fåglarna
hela det kända registret
facit av maktsjuka och allmän snikenhet
.
(Ur dikt av Thorkild Björnvig)

…………………….

MOTSTÅND

Kvinnan går ut på åkern
för att söka sin och barnets föda.
Hon letar och det är då det händer.
Hon trampar på en landmina
som är utlagd av manliga soldater.

Vid explosionen slits hennes armar
och ena ben av.
Så får hon leva resten av sitt liv,
tiggande vid dikeskanten
och någon har tagit hand om hennes barn.

Hur stor är soldatens, maktens och vår skuld?
Oändlig.

Vad kan vi göra?
Motstånd mot allt vansinne.

Bo Ernst
(Op 888 efter en konsert för
landminornas offer)


Okuvliga 23

Tami Haaland, Montana, har skrivit många fina dikter med utgångspunkt från fotografier , bl a en med titeln Little Girl. Modern och mormodern är med. ”Why don´t they let her go.”
Det är en dikt som inspirerat mig, men med en annan infallsvinkel..

MORMOR

På byrån står ett porträtt.
Mormor står vid grinden
i sitt huckle och vinkar adjö.

Det är dags att åka tillbaka
till staden och vardagen.

Hon vinkar stilla farväl
med en trött gest.

Hon är gammal och förstår
att livet går mot sitt slut.

Jag vinkar tillbaka så länge
jag ser henne.

Skall vi ses igen?
Jag längtar,
jag vill ha henne kvar.

Men varför låter jag henne
inte gå?

Bo Ernst
(Op 769)


Våren 2013

EN DIKT AV
Gunnar Ekelöf

När livet upphört vara mig till frestelse,
när sav och syra slutat stiga inom mig,
när jag kan säga: Människa som människa!-
när jag har levt mig lugn, när jag har lärt
att foga mig och hävda mig som vattnet,
på väg att bli mig själv
-låt mig få gå,
låt mig få leva här en tid
fri mot andra, fri mot mig själv!
Låt mig få gå här, på väg att gå,
och vara vän med träden,
med havet och stenarna, regnet och solen,
utan skyldighet, utan förbindelse
utan fordran och utan skuld:
Ensam för mig.

(Ur Färjesång 1941)

…………………………

Min kropp ligger i sängen,
min själ hänger som en lampa i taket
och ser alla mina rörelser,
förnimmer alla intryck
och alla mina tankar.

Mina ben rör sig mot dörren
för att nå friheten
och den gröna ängen
och det klara vattnet.

Bo Ernst
(2013 Op. 616)


Hösten 2012

TEMPORARY JOB

Leaving again. If I didn´t care I wouldn´t
be
grieving. The particulars of place lodged in
me
like this room I lived in for eleven days,
how I learned the way the sun laid its palm
over the side window in the morning, heavy
light, how I´ll never be held in that hand
aqain..

Minnie Bruce Pratt (2011) Suracuse N.Y
.
Arbetaren som hoppar från det ena jobbet till det andra.
Det är en tid av med den ständiga osäkerheten.
Se också avd. Anteckningar om bemanningsföretag.
.....................................
I ALLHELGONATIDER

Vart tog de olevda vägen?
Ingen vet
och ändå kan vi höra
deras röster
och se dem framför oss
och känna
deras lukt.

Vi försöker hålla om dem
men de finns inte där.

Det är verkligheten.

Bo Ernst Nordquist
(Op. 517)


Sommaren 2012

Poesins ord kommer oss närmare på ett mer intensivt sätt. Den här gången diktare från tre olika personer.

BRY SIG

Jag har ingenstans
att vila mitt huvud,
sade Mästaren.

Var ska jag bo?
frågar den hemlöse.

Finns det någon som bryr sig?

BO ERNST ( Opus 386, 2012)

…………………………

SLUTET OCH BÖRJAN

Efter varje krig
måste någon städa upp.
En någorlunda ordning
uppstår inte av sig själv.

Någon måste skyffla undan
spillrorna från vägarna
så att vagnarna ska kunna
forsla undan liken.

Någon måste köra fast
i slammet och askan
soffresårer,
glasskärvor
och blodiga trasor.

Någon måste dra fram en stock
och stötta upp väggen
någon sätta glas i fönstret
och hänga dörren på gångjärn.

Det gör sig inte på bild
och pågår i åratal.
Alla kameror har redan åkt
till ett annat krig.

Broar ska dit igen,
stationer restaureras.
Trådslitna blir armarna
av att kavlas upp.

Någon med en kvast i hand
pratar ännu hur det var.
Någon lyssnar
och nickar med oavslitet huvud.
Men alldeles i närheten
börjar såna hålla till
som snart ska tröttna på det hela.

Någon måste ännu ibland
under busken gräva fram
de rostiga argumenten
och bära bort dem till sophögen.

De som visste vad
det handlade om.
måste lämna plats åt dem
som vet lite.
Lika med noll.

I gräset som nu täcker
orsaken och verkan,
måste väl någon ligga
med ett ax mellan tänderna
och titta upp i molnen.

Wislawa Szymborska
(Ur Slutet och början 1993)
Född 2 juli 1923 i Bnin, Polen, död 1 febr. 2012 i Krakow, Polen)
Ingick i oppositionen under Sovjettiden.
Nobelpriset i litteratur 1996.

………………………..

Ur dikten “En arbetares liv är billigt.”

Frågar du mig vem som är mest
värd i det här samhället
kan jag ge dig rakare svar än
landets nationalekonomer.
Vi som arbetar längst ner behöver
inte läsa några böcker
för att förstå vad som är upp och ner.

Jenny Wrangborg
27 år.

våren 2012

UTGÅVA 19:S DIKTARE ÄR
TOMAS TRANSTRÖMER

DEN SKINGRADE FÖRSAMLINGEN

I

Vi ställde upp och visade våra hem.
Besökaren tänkte: ni bor bra.
Slummen finns invärtes i eder.

II

Inne i kyrkan: valv och pelare
vita som gips, som gipsbandaget
kring trons brutna arm.

III

Inne i kyrkan är tiggarskålen
som lyfter sig själv från golvet
och går längs bänkraderna.

IV

Men kyrkklockorna måste gå under jorden.
De hänger i kloaktrummorna.
De klämtar under våra steg.

V

Sömngångaren Nicodemus på väg
till Adressen. Vem har adressen?
Vet inte. Men det är dit vi går.

(Ur STIGAR 1973)




..............................


DEN OKUVLIGAS BEN PUBLICERAR DIKTEN

VÄGVISAREN

Varje människa är ensam,
övergiven
och utlämnad till sina
egna beslut,
sina egna vägval.

Och ändå finns det
längst där inne
en vägvisare, ett ljus
ut ur mörkret
mot gemenskapen.

(Op 235 120103)
Insp. av Job

VÄGVISAREN.


Hösten 2011

Här kommer en dikt om OKUVLIGHETEN

DAGGMASKEN

Vem vördar daggmasken,
odlaren djupt under gräsen i jordens mull.
Han håller jorden i förvandling.
Han arbetar helt fylld av mull,
stum av mull och blind.

Han är den undre, den nedre bonden
där åkrarna klädas till skörd.
Vem vördar honom,
den djupe, den lugne odlaren,
den evige grå lille bonden i jordens mull.

Harry Martinson (Passad 1945)


DIKT I UTGÅVA 17 AV DEN OKUVLIGA

EN KLOCKA RINGER I FJÄRRAN

En klocka ringer i fjärran, entonigt och stilla, och plötsligt
sticker en ångvissla sin fina nål genom tystnaden.
Över de grå hustaken välver sig den mulna himlen och
kvällsluften fläktar in genom fönstret. Det susar svagt i trä-
dens kronor och några gula löv faller sakta till marken. Vid
rökhorisonten bryter sig solens dystert röda strålar en sista
gång genom molnen.
Det mörknar mer och mer.
Jag tänker på allt som är långt borta. Klockan som ringer
i fjärran, entonigt och stilla, kallar mig till gudstjänst, jag
vet inte när och inte var. Det förefaller mig som om jag för-
lorat något jag inte kan vara utan, men jag vet inte vad det
är. En stila, vanmäktig smärta sjuder upp inom mig och ge-
nomtränger mig, men jag vet inte varför. Jag stänger fönst-
ret, jag håller händerna för öronen, men obevekligt ljuder den
milda klockklangen ur mitt inre.

(Gunnar Ekelöf. Ur skärvor av en diktsamling 1927-28) 

Mars 2011

XXVIII

att skjuta en fiende och rulla en cigarrett
att flamma till och släckas som en fyr i storm

att sitta som en fluga i intressenters nät
att tro sig född med otur fast man bara är född

att vara en funktion av allt som bara fungerar
att vara något annat eller inte vara alls

att som den gråa stenen passas in i hatets mur
och ändå känna stenars samförstånd som ljungens glädje

att känna allt försummat i det rykande regnet
att njuta av spänningen vid det pyrande bålet

att tvivla på att detta måste vara sista gången
att bejaka allt bara det inte upprepas

att slå sig igenom och nå fram till en utsikt
där blixtar jagar för att hämnas mänskligheten

ERIK LINDEGREN : MANNEN UTAN VÄG (1942)


Januari 2011

MORALISTEN

Han odlade sin moraliska teg
och ogräset yrde om stövlarna
Snart vågade inte ens en mus
pipa i rovblasten.
Förträffligheten växte med tystnaden
och öronen grodde igen,
snart hörde han ingenting..
Utanför blödde i vilda skogen
de flyende, människor och djur.
I eldlösa nätter brann
ögonen i ångest.
-Numera är han stendöv
men det moraliska vetet
står i spikraka led på hans teg
-och hyllningarna växer.

(Olof Lagercrantz)


Mars 2010

Från och med den här utgåvan av DEN OKUVLIGA börjar en ny sida DIKT

Dikten,poesin, ger oss en kortfattad sammanfattning av livet. Kortfattad men en innehållsrik form för vad som är viktigt i livet. Den kan innehålla ett motstånd mot det som vill förstöra livet, alltså en okuvlighet.
I dikten kan det finnas nyanser som annars kanske aldrig kommer fram. Liksom känslor och aningar. Den kan beskriva sin samtid men också det som är evigt, det ständiga livsfrågorna. Förmågan att urskilja och tolka intrycken är nödvändiga för att vara människa..

Vi inleder med en egen dikt inspirerad av den walesiske poeten R.S. Thomas. Ursprungsdikten heter Den mörka brunnen.

HUNGER

Det finns två slags hunger,
hunger efter bröd
och den karga själens hunger efter
ljusets nåd.

Jag har upplevt bådadera och valt
dem båda.


Så gavs mig båda för att jag skulle leva
icke endast av bröd
utan främst av nåd och kärlek.

(BEN jan 10)