BEN BÖCKER, ESSAYER & NYHETER BO ERNST NORDQUIST
DEN SOM INTE GÅR MOT STRÖMMEN KOMMER ALDRIG TILL KÄLLAN

Okuvliga 41

RECENSION

Där vi en gång gått
av Kjell Westö

Där vi en gång gått är en roman om Helsingfors och människorna som bor i staden under 1900-talets första hälft. Det är en omvälvande och dramatisk tid i Finlands historia. Här följer en sammanfattning av Bokbrorsornas diskussion under mötet:

Vi enades om att den här kollektivromanen är ett mästerverk! Med sina drygt 500 sidor (och liten stil) är den dock inte särskilt lättläst och innebär en rejäl utmaning för läsaren, inte minst genom sitt gedigna persongalleri. Även om vissa av karaktärerna ganska snart sticker ut som mer eller mindre huvudpersoner i boken, så behöver man vara fokuserad eftersom berättelsen faktiskt pågår under ett halvt sekel. Det är många familjenamn, smeknamn och släktskap man ska hålla reda på. Nästan som en rysk "tolstojsk" roman!

Genom Westös roman får man kunskap om Finlands historia, om arbetarklass och borgarklass. På ett osentimentalt sätt skriver han om de enskilda människornas svårigheter och umbäranden, givetvis blandat med glädjeämnen. De enskilda människoödena griper tag i en som läsare. Man får en insikt och förståelse för hur utsattheten och trycket från Ryssland formade Finland och dess invånare, hur man har påverkats av krig och flykt. Trots att själva krigsskildringarna inte omfattade så många sidor så kunde man ändå ana det hemska och förfärliga. Författaren beskriver framförallt våndorna och ångern i krigets kölvatten.

Vi var överens om att vissa personer framträder tydligare än andra, och det var t ex Eccu, Lucy och Allu.

Kjell Westös roman är som ett långt historiskt äventyr. Språket flödar och som läsare vill man inte missa några detaljer, ord, händelser eller personer. En rekommendation från vår bokcirkel är att man ska läsa boken långsamt och ej under tidspress om man har möjlighet för att få en maximal läsupplevelse.

Bokbrorsorna kan varmt rekommendera Kjell Westös roman!
(En av brorsorna vill även rekommendera Hägring 38 av samma författare)

Förbetyg: 4,43
Efterbetyg: 4,9!

BOKBRORSORNA 
genom Kajsa Nordquist
6.11.2018

BOK 40

TYSK HÖST (1947)
Stig Dagerman (1923-1954), en av våra stora författare, fick 1946 ett
uppdrag av Expressen att åka till Tyskland och skriva om landet och
dess invånare efter andra världskrigets slut.
Det blev en serie artiklar i Expressen, som sedan samlades i boken Tysk höst.
Artiklarna anses vara en oöverträfflig samling av journalistisk prosa.

Den nya utgåvan har ett förord av Elfriede Jelinek. Hon pekar på att
Dagerman skriver utan vrede och iver. Han kunde skriva om detta
Tyskland, som nu låg i spillror och med köld- och hunger gjorde tyska
folket till människor. Hos Dagerman är tiden alltid nu. På så sätt
blir allt levande nu och hans artiklar tidlösa. Ingenting kan vara
oviktigt. "En säck potatis, ett bröd kan vara viktigare än en
existens."

Hösten 1946 var regnig och kylig. Dagerman får fram dess stämningar
med trasiga och hungriga människor från olika delar av Tyskland och de
var ovälkomna tillbaka till sina tidigare lägenheter, hus och krypin.
Det fanns en bitterhet över hur de existerade.
Jag och en kamrat kom till Hamburg på cyklar sommaren 1958 och slogs
av  ruiner som fortfarande fanns som minnesmärken över världskriget.

Det fanns en bitterhet mot de allierade och ett självförakt. Vad hade
det tyska folket gjort? Alla var inte nazister. Men alla fick nu lida
för allt som Hitler och nazisterna gjort.
Vid frågor om vad de tyckte om Hitler svarade en del att han var en
galning men han hade ändå skaffat arbete åt folk. De allierade lämnade
dem i sticket.
(Ung. som i Sovjet efter dess fall.)
Lidandet, hungern, kylan,bostadsbristen är temat hos Dagerman. Kan man
ha medlidande med en människa om hon lider. Kan man respektera henne
om hon är av ett folk som begått hemska brott eller bara fötts in i
det folket?
Var tar människovärdet slut?

Hans skildringar utan vrede och iver blottlägger den vanliga
människans liv och situation. Vi drivs ofta av en moral som vi inte
förstår eftersom vi inte har varit i den situationen, Vi kan se ner på
en prostituerad och undrar hur en människa kan sjunka så djupt. En
finnig amerikansk soldat och en prostituerad tysk flicka såg Dagerman
ofta i Tyskland 1946.
Det var ofta så att det blev en ny dimension av moralen. Det fanns
tillfällen när det inte var omoraliskt att stjäla för att överleva.

EfterkrigsTyskland har som alla länder olika generationer. Vilken ska
man ge skulden till läget i Tyskland 1946?
Ungdomarna som inte ens var födda när nazismen tog över? Eller
åldringarna som redan var gamla 1933? De,ganska många, var det inte.
Men de arbetsföra i medelåldern. Tydligen många men inte alla.
De allierade och många även här tyckte så. Men många hade före Hitlers
maktövertagande levt utan arbete. De lockades av löften om bättre
tider och arbeten.
De värsta av förbrytarna dömdes till döden i Nurnberg. Men alla andra
tyskar dömdes till hunger och hemlöshet.

Dagermans Tysk höst är en fantastisk bok,som handlar om en tid,1946,
men som också handlar om här och nu. Vi dömer ofta människor efter
vilken grupp de finns i. Att generalisera gör vi ofta med invandrare
och t ex romer.

Bo Ernst

igelkottigelkottigelkottigelkottigelkott

BÖCKER 39

BOK
VID AVGRUNDEN 
AV GITTA SERENY

Gitta Sereny,Journalist,född i Wien ,har skrivit en fruktansvärd bok:,Vid avgrunden ,om nazisternas dåd  under Hitlertiden. Den handlar om Franz Stangl,kommendant i förintelselägret Treblinka. 
Sereny intervjuade honom under flera veckor. Boken utgavs 1974.

Stangl beräknas ha 900.000 människoliv på sitt skuldkonto.
Han var i början av sin "karriär" aktiv som barmhärtighetsmördare,på.vanställda och handikappade barn och vuxna.De var oönskade Deras död kunde enligt nazisterna ses som en befrielse. 
Det som berättigade deras existens var att de bidrog till forskningen. Motivet fick ett högre och berättigat syfte.De kan jämföras med djurexperiment.

Nazismen
Nazismen är en av de värsta våldsideologierna i historien.

Tyskarna hade förlorat i första världskriget,
Man var ett förödmjukat land;ekonomiskt, känslomässigt, självförtroende
En av myterna handlade om dolkstöten, Tyskarna var förrådda av sina grannar men också av judarna, som kunde utpekas och som en del var rika andra fattiga. Det hade skett på tyskarnas bekostnad.Det fanns en avundsjuka mot just judarna.

Franz Stangl befordrades till kommendant i utrotningslagret Treblinka.
Han upplevde inte sig själv som skyldig. Han hade gjort sin plikt och de flesta offren såg han inte, Han var som en skrivbordsmördare.Han var också rädd för att han själv skulle visa sin rädsla och karriärlystnad.Ingen lade fingrarna emellan. 

I boken ägnas en del åt kyrkornas (speciellt den katolska) passivitet. Gitta Sereny anser att man kunde förvänta sig mer av kyrkans insatser.

Boken har fått titeln VID AVGRUNDEN
En passande titel men kunde också ha hetat I HELVETET.

En viktig och nödvändig bok.Aldrig mer!!!

BEN

igelkottigelkottigelkottigelkott

BÖCKER 38

SWEDE HOLLOW
AV OLA LARSMO

Ola Larsmo, författare och journalist, har skrivit en stark och gripande roman om svenska invandrare som kom till USA 1897.
Det är tidsperioden 1897 till 1956 som skildras, särskilt de första åren.

I centrum av berättelsen finns familjen Klar, Gustaf och Anna och barnen Ellen, Elisabeth och Carl och människor runt dem. De kommer med båt från Sverige via England till New York.
En av de driftiga kvinnorna är Inga, som gör att de kommer iväg till till
S:t Paul i Minnesota. De är fattiga och har nästan ingenting med sig.
De bosätter sig i Swede Hollow, en kåkstad med mest svenskar. De får hyra en kåk som nästan är fallfärdig. De är verkligen fattiga med knappt bröd för dagen.

Genom Swede  Hollow rinner det smutsiga vattendraget Phalen Creek. Det är fullt av sopor och av skit från dassen.  Det är ett hälsovådligt ställe med risk för bl a difteri, kolera och kikhosta.
Romanen är mycket realistisk, ja delvis naturalistisk.Ola Larsmo har med dofter och synintryck som gör att man som läsare blir mycket berörd. Som om man är närvarande i detta fattiga liv.

Det är svårt att klara livsuppehället. Männen går tidigt på morgnarna till olika arbetsställen, särskilt vid järnvägen.med hopp om att få ett jobb.
Kvinnorna kan ibland få arbete i något hushåll, städerskor. En del 
som Elisabet som tvätterskor.
Ellen har framgångar, först som sömmerska och sen som sekreterare,
Hennes liv blev annorlunda och hon lämnar Swede Hollow bakom sig utom när hon hjälper sin familj med pengar.
Carl Klar dör redan tidigt som barn och familjen, särskilt Anna,modern, sörjer honom djupt. De har varit ängsliga för honom så länge med hans ihärdiga hosta. Det är flera begravningar i området som beskrivs i romanen.

Flera starka scener etsar sig fast. En av dem är när tre svarta män slits ut från fängelset av en mobb och hängs i en stolpe. Hopen, åskådarna ser i upphetsning när de inte sprattlar längre.
Många annars hyggliga människor dras med i ondskan.

Arbetarnas situation är svår. Arbetsmiljön är dålig och ibland helt livsfarlig. Att gå med i en fackförening har stora risker. Man stängs ute från arbetsplatser och får inga jobb hos andra arbetsgivare. Ändå tar man kampen. Solidariteten finns där trots alla svårigheter och nederlag.
En skada som gör att man blir handikappad kan innebära utestängning för hela livet.

När romanen slutar 1956 så bränns hela den här slummen ner.
Ellen kan se allt detta och trots Swede Hollows alla hemskheter så finns ändå en stor del av hennes liv kvar i hennes minne.

Swede Hollows är en stark, naturalistisk roman som visar oss hur det var för många svenskar  som kom till Amerika.
Vi har ofta en bild av den svenska immigranten som framgångsrik. Som bl a i Mobergs Utvandrarromaner.
I Swede Hollow berättas om de många svenskar som kom att leva i misär. 
Ola Larsmo har skrivit en av de mest angelägna böckerna under de senaste åren. Den har möjlighet att bli en klassiker.

BEN

37 BÖCKER

INGRID CARLBERG: DET STÅR ETT RUM HÄR OCH VÄNTAR PÅ DIG: BERÄTTELSEN OM RAOUL WALLENBERG
(Norstedt 2012)

Raoul Wallenberg är en av de berömdaste svenskarna i världen.

I en omfattande biografi om Raoul Wallenberg har författaren och journalisten Ingrid Carlberg skrivit om honom och hans liv. (mer än 700 sidor).Hon har också bl a skrivit om Pillret (Antidepressiva läkemedel.)
I boken om Raoul Wallenberg har hon skrivit om både högt och lågt i hans liv. Hon har ställt samman det vi vet sen tidigare och   presenterar nytt som hon kommit åt genom forskning och genom en rad intervjuer.

Han föddes 1912 och försvann i sovjetiskt fängelse (osäkert när.)

Under tiden jag läser den här boken kommer det en begravningsannons och senare en minnesruna över en kvinna, Alice Breuer, Hon föddes 1924 och dog 2017. I begravningsannonsen stod det " som tack vare Raoul Wallenberg räddats från Förintelsen och fick ett långt och rikt liv till glädje för nära vänner och patienter."
Och i minnesrunan: "Alice Breuer var en person som med sin bakgrund och sina erfarenheter påminde oss om ett viktigt skede i vår nutidshistoria .Hon kom ursprungligen från Ungern av judisk härkomst.
Hennes ungdomsår präglades av nazisternas våldsamma intåg i Budapest och hon är en av de få som överlevde judeförföljelserna efter ha räddats till livet  två gånger av Raoul Wallenbergs heroiska insats.

Raoul Wallenberg föddes 1912 i den berömda släkten Wallenberg som startat Stockholms Enskilda Bank och drev den och en rad stora företag. Men han var inte i centrum i släkten. Hans far dog innan han föddes. Hans familj betydde mycket för honom, främst modern, men också  farfadern Gustaf som beslöt mycket när han skulle studera och börja en karriär. Han var tacksam för Gustafs stöd och hjälp och tvekade att säga nej till till sin farfar.och kände sig inte fri utan beroende känslomässigt och ekonomiskt..

Ingrid Carlberg beskriver Raoul Wallenbergs liv ingående och intressant.
Raoul Wallenberg växer  upp i en överklassfamilj och går i skolor  som Carlssons och Nya Elementar.
Det gick hyfsat bra i studenten. Och frågan var vad han skulle studera efter studenten. Handelshögskolan låg högt på kistan
Wallenbergfamiljen visade ett svagt intresse för att han skulle komma in i banken .I ett senare skede var det ömsom bra och ömsom dåligt att heta Wallenberg.

Det blev arkitektstudier i USA. Han fick inte så mycket ut av sina arkitektstudier rent yrkesmässigt.Han  gjorde en del praktiker i handelsvärlden i bl a Sydafrika och Haifa. Här fick han del kontakter bl a med tyska judar som lämnat Tyskland.. De kontakterna bidrog till hans senare  betydelsefulla och humanitära insatser för tusentals människor.

1944 (32 år gammal) arbetade RW sen 1941 för ett handelsföretag ( Mellaneuropeiska Handelsaktiebolaget) som importerade gäss,kalkoner och äggpulver från Ungern. Han var kompanjon med ungraren Kálmán Lauer. Han fick på så sätt kontakter med ungerska affärsmän.Han hade också stor skicklighet som organisatör i hemvärnet. Han var van att leda många människor.

1944 var Förintelsen av judar i Europa som störst. Hundratusentals dödades på plats eller fördes till läger som Auschwitz för att dödas och avrättas. Det andra världskriget hade vänt till de allierades fördel. Många oroväckande beskrivningar om den tyska raspolitiken.kom ut till omvärlden.
I neutrala stater som Sverige och Schweiz var man verksam att rädda judar med sk skyddspassen.Det var ännu i mindre  skala.
Ungern stod under tysk kontroll.

I USA skapade man organet War Refugee Board och man var beredd att finansiera en insats för judarna bl a i Ungern.Man var också intresserad av att  använda sig av de neutrala länderna som kunde arbeta i Ungern.Dessa var ofta skyddsmakter för en del krigförande länder.
Av olika orsaker så blev det Raoul Wallenberg. Han hade en rad egenskaper som gjorde honom lämplig. Han hade kontakter i Ungern,också judiska.Han var van vid ledarskap och han var språkkunnig. Han hade ingen familj och inga barn. Att vara Wallenbergare var dubbelbottnat. Både Jacob och Marcus hade kontakter med både Tyskland och England,
Avgörande var att Svenska UD kunde ge honom en plats på den svenska ambassaden i Budapest.

Han avreste till Budapest i juli 1944. Han var en medelmåttig affärsman  utan erfarenheter av diplomati och humanitärt arbete.Men han hade andra egenskaper som var avgörande. Han var en kreativ människa med organisationsförmåga. Han hade kontakter och han hade mod. Han var rätt man på rätt plats. Han hade okonventionella metoder,
Svenska legationen leddes av ambassadören Ivan Danielsson som gick och väntade på en lugn plats i världen till sin pension, andre mannen Per Anger som också skulle göra stora insatser för att rädda judar.liksom Röda korsets Valdemar Langlet
Det var en hemsk men ändå en relativt "lugn" tid..    
 ,   
Ett okonventionellt sätt  att skydda judar var skyddspassen. De kunde använda skyddspassen till att visa att de stod under Kungariket Sveriges beskydd. De skulle ges till människor med olika kopplingar i Sverige. Men när förföljelsen och brutaliteten ökade mångdubblades skyddspassen. RWs uppdrag var att rädda så många judar som möjligt.
Så kallade svenskhus härbärgerade många judar. och det var en organisationsinsats som var en stor utmaning för Raoul och hans medhjälpare-inte minst att leverera mat och förnödenheter.

I oktober 1944 tog pilkorsarna (ungerska fascister)  makten i Ungern. Judeförföljelserna intensifierades. Det var ett laglöst land.
Svenskarna blev alltmer pressade. Wallenberg och andra arbetade praktiskt taget dygnet runt.De använde olika metoder som mutor och sina kontakter. Alltfler judar deporterades till läger och förintelse i främst Tyskland.RW tog sig fram till tågen.Det var en del som hade skyddspass och till andra delade man ut sådana. Otroligt nog räddades judar i sista stund.

Terrorn var fruktansvärd. Människor väcktes mitt i natten och släpades iväg.En del sköts vid stranden av Donau. Andra deporterades. RW hade kontakter in bland pilkorsare och tyskar. Han hade en social förmåga och en kreativitet utöver det vanliga.
Sovjetiska trupper närmade sig Ungern. De sågs av många som befriare från nazister och deras kumpaner..
Även Raoul hade en positiv syn på ryssarna och han och hans chaufför Vilmos Langfelder åkte över till de ryska truppernas ledning. Han ville informera ryssarna om situationen i Budapest och vad som  ryssarna borde göra. Han hade en hel plan. Och för honom var det mesta möjligt.
De fick ett ganska bra mottagande men resultatet den 17 januari 1945 var att de togs i beskydd som det kallades. I verkligheten var de gripna.Ryssarna hade andra idéer än Wallenberg. Förmodligen såg de honom som en som hade kontakter med tyskarna. Han var på uppdrag inte bara av Sverige utan framför allt av amerikanarna. Wallenbergs släkt betraktades som  kapitalister. Jakob och Marcus Wallenberg hade haft kontakter både med tyskarna och västmakterna.

Ingrid Carlberg beskriver de olika diplomatiska turerna efter 17 januari 1945. Den populära sovjetiska  ambassadören i Stockholm-Alexandra Kolontaj- berättade att familjen inte behövde vara oroliga. Han var under ryssarnas beskydd.
Men Stalin var inte nöjd med henne av olika skäl och hon kallades hem till Moskva. Passiva försök gjordes av svenska UD att få hem Wallenberg. Man var ivrig att vara vän med Sovjet kanske mest för handeln. Ryssarna påstod sig inte hitta
honom eller att inte veta var han var.Men det var en bluff.

Det kom senare ett dödsbesked att han skulle ha dött i en hjärtattack i mitten av juli 1947, Så mycket mer fick man inte veta.
Närmare kom man egentligen inte Familjen ansåg att medfångar hade mött honom  flera år senare än 1947. Det var  också lättare att komma in i arkiven efter Sovjetregimens fall. Chrustjov ,i ett sovjetiskt töväder erkände, att RW dött i ett svjetiskt fängelse 1947. Men kunde man lita på det. 

På 70-talet blev det ett internationellt engagemang för Wallenberg.
USA gjorde större ansträngningar än svenska myndigheter för att få veta hans livsöde Han blev också amerikansk hedersmedborgare.Kanske inte så underligt som det låter. Han var egentligen i Budapest på ett uppdrag som betalades av amerikanarna. Fallet passade också in det kalla kriget mellan öst och väst.
Så småningom blev hans heroiska gärningar också hyllade i Sverige.. 

Raoul Wallenberg fallet missköttes av UD och av svenska ambassaden i Moskva. Kanske borde man förstått att ryska utrikesministern inte talade sanning och om man  kunde ha fått  till stånd en utväxling av fångar kunde man kanske ha lyckats befria Raoul. Östen Undén (svenska utrikesministern) var en principfast man. Man bytte inte människor mot andra människor Och en utrikesminister talade sanning och ljög inte.

Raoul Wallenbergs mod i Budapest från juli 1944 till januari 1945 är häpnadsväckande.
Han hade en enorm handlingskraft, organisationsförmåga och kreativt sinne. Han tog stora risker i sitt uppdrag att rädda så många judar som möjligt.

Ingrid Carlberg har skrivit en bred biografi om Raoul Wallenberg. Den är på över 700 sidor med högt och lågt. Den blir lite ojämn. Men vi får se RW från så många sidor. Familjens kamp för att få klarhet i vad som hänt beskrivs ingående.i
Det har varit ett stort forskningsarbete.
Boken är mycket intressant och det märks att författaren också är journalist.
Det står ett rum här och  väntar på dig... har belönats med Augustpriset för fackböcker.
Boken är en kunskapskälla för nya generationer som får veta vad en motståndskamp utan vapen kan vara.
.
BEN

igelkottigelkottigelkottigelkott

 

Böcker 36

UR ROMANEN GRYNINGEN AV BO ERNST

EN STADS SÅRBARHET

Sommaren 1834 var lång och varm. Det kändes plågsamt att arbeta i värmen och ändå var det drägligt om man hade tillgång till friskt vatten.Det gick rykten om att brunnarna var förgiftade.
Dessutom var det så ont om vatten att man inte fick hämta det med stora kärl.
Det hade gått rykten om koleran redan.1831.

-Den här värmen är inte bra. Jag hörde om en brunn på en gård. Istället  var den nu som en sophög  med ruttna rester. Håller vi inte rent runt oss och får rent vatten så har vi snart sjukdomar här -kolera och annat.

Den 26 augusti förklarades  Stockholm för smittad stad...

 Någon dag tidigare hade Kajsa och Steve (några av bokens huvudpersoner) hört att en tullvaktmästare Malmberg hade varit ombord på ett engelskt fartyg i Tegelviken. Han hade ätit skämt kött och i  hettan druckit av vattnet.
-Inte undra på att han dog. Jag skulle aldrig ha druckit av Tegelvikens vatten,
Malmberg hade dött den 20 augusti på Serafimerlasarettet. Han hade.
  haft kräkningar och kramp, diarré och blånader på huden.
- Är det kolera, så är det många som går åt.
- Kommer du ihåg att vi läste om hur koleran kunde botas? 

Kajsa letade fram några anvisningar som Svenska läkarsällskapet gett ut.Hör här. Den sjuke läggs genast i varm säng.och kroppen gnids med brännvin  blandat med kamfersenap, peppar, terpentin och andra retande ämnen. 3-4 personer bör gnida samtidigt.,Över bröstet och magen läggs varma omslag,, torra eller fuktiga . dränkta i uppvärmt brännvin eller ättika eller bestående av höfrö som mjukats upp i varmt vatten.
 .Man kan också lägga påsar  med aska,kli eller havre på kroppen
och krus eller flaskor med varmt vatten.På magen kan man med fördel lägga senapsdegar tills huden rodnar (senapsdeg knådas av lika delar pepparrot,  stött senap och mjukt bröd eller mjöl samt stark ättika.)
-Fy.Vad hemskt- Det verkar som man kunde dö av den där kuren.-
-Jag har hört att det bästa botemedlet. är åderlåtning.Även kräkmedel ska vara bra-
-Det gäller att göra allt så vi inte drabbas av koleran.Det är för tidigt för oss att dö.

Innan augusti månads utgång hade 170 människor  i staden dött i kolera.
Många av dem bodde i Katarina församling. Kolerasjukhusen var nu öppna, bland dem Sifvertska kasernen som låg i närheten av kyrkan. Det var det största sjukhuset i stan med 230 platser-

Vid Götgatan låg sundhetsbyrån för Katarina församling. Där delades medikamenter ut gratis och sjuksköterskor som kunde gå hem till folket.

Tyvärr gick det många rykten om förgiftningar som sänkte modet hos invånarna,.

Kajsa gick till en familj med två små barn och tog med sig vatten och några trasor och se om hon kunde få i dem lite rent vatten. Hon hittade skurborstar och gav sig på att göra rent. Hon försökte få i de sjuka vatten men mannen verkade helt förbi, kanske han var  död. Frun fick i sig lite grann, men det var inte mycket liv i henne heller.

När hon kom ut i farstun mötte hon sköterskorna . Där var också Steve. De gick in och undersökte de sjuka och kunde konstatera att mannen var död  och frun döende
-Det är koleran.
Kajsa kände hur skräcken drabbade henne Var de själva smittade?
-Stanna Kajsa med barnen. Jag går och berättar vad som hänt.
Steve gick och efter en stund kom han tillbaka med likbärarna
Likkistorna ställdes nere i porten och locken skruvades till. Likkuskarna skulle hämta hämta dem på natten och köra dem direkt till begravningsplatsen . Ingen klockringning skulle förekomma
.Många kistor, upp till 16 stycken, skulle få plats i gravarna, och begravningarna skulle gå snabbt.

Steve och Kajsa tittade till barnen och gick sen och och lade sig.. De vaknade till i gryningen av att likdrängarna kom och och hämtade kistorna.
-Det är ruskigt, viskade Kajsa. De körs bara iväg,och vräks ner i en grav för många. Det är inte människovärdigt. Ingen släkt eller vänner kommer att vara med. Det är som att kastas på soptippen.
-Vad ska man göra? Det är många som dör och begravningarna måste gå snabbt
-Tänk om det var vi
..........................
Steve gick dagen efter till Katarina pastorsexpedition.
Han fick tala med kyrkoherden Olof Winter som konstaterade att barnen inte hade några nära släktingar i livet. De var föräldralösa.
Det kändes så sorgligt när de gick förbi familjen Nilssons gamla bostad.
Hur skulle det gå för barnen?. En familj hade splittrats av koleran på några timmar.
Många var rädda för koleran.De ville inte smittas av koleran.
Steve och Kajsa fick själva ta hand om Nilssons två barn.

Den heta sommaren varade hela september och koleran avtog inte förrän den 22 oktober. 3665 dog av koleran i Stockholm och 12657 i hela landet.Aftonbladet berömde ofta läkare, vårdare, bärare apotekare, sjukhusdrängar, renhållningshjon, ,roddare, likkuskar och dödgrävare.
Det fanns däremot stora brister i de sanitära förhållandena och det var mest de fattiga som drabbades hårdast.
..........................................
...........I den koncentrerade staden var det stor risk för smittor.
Invånarna var sårbara,

BOK UTGÅVA 35

VILHELM MOBERGS UTVANDRARNA (1949)
ingår i Tetralogin Utvandrarna,Invandrarna,Nybyggarna,Sista brevet till Sverige.

Småland var under en längre tid från mitten av 1800-talet och början av 1900-talet en utvandringsbygd, som ger oss en bild av migrationen under
en särskild tider i historien.

Under mer än 70 år har jag återkommande varit i dessa Smålandsbygder.
Jag har varit med om småjordbrukens tid utan maskiner. Det var många gånger svårt att försörja sig,särskilt vid nödår,när det ibland varit för mycket regn eller för mycket torka.De stenfyllda åkrarna gjorde jorden svår att bruka.

Efter andra världskriget kom allt fler flyktingar till Sverige;.balter, italienare,ungrare,tjecker,finnar,sydamerikaner med flera..En del flydde från krig och förtryck,en del på grund av fattigdom och svåra förhållanden.
Emigrantlandet Sverige blev immigrantlandet

Den store berättaren om den tidiga utvandringen var Vilhelm Moberg, som själv kom från en fattig by i sydöstra Småland.
Utvandrarna kom ut 1949 och har blivit en av den svenska litteraturens klassiker.

Karl-Oskar och hans hustru Kristina,deras barn, och andra i bygden gav sig iväg från svält och nöd.En del på grund av förtryck från överheten. De lockades av berättelser och rykten om det förlovade landet i väster.
I Sverige levde man fattigt och utan hopp om bättre tider.

En av de starkaste scenerna i boken är när ett av barnen,en flicka,
dör för att man inte hade tillräckligt med mat.

Det blev en lång seglats över Atlanten från Karlshamn i Blekinge till New York. Det var hårda prövningar på resan,där en del aldrig kom fram.
Men det fanns ändå en dröm och en del började försöka lära sig engelska, inte så lätt speciellt med uttalet.

I Invandrarna reser Karl-Oskar och Kristina väster ut till Minnesota för att hitta ett ställe att bosätta sig på.
Men som invandrare i olika tider var det ett hårt och tufft liv,särskilt den första tiden.
Den tredje boken handlar om Nybyggarna. De har kommit fram till Minnesota och Stillwater. De börjar ett nybygge vid Chisago Lake. Barnen växer och det kommer allt fler och bosätter sig vid sjön. Det blir ett samhälle med skola och kyrka.

Ofta påminns invandrarna om det gamla landet, sin barndom och de släktingar som blev kvar.
Det är särskilt hos Kristina som längtan finns och symboliseras av astrakanträdet och äpplet.

Sista delen i serien är Sista brevet till Sverige.med en blick på det gamla och nya landet.Den är en mycket stark avslutning av tetralogin.

Migration är en rörelse, en förflyttning över gränser, som påskyndas av krig,förtryck och katastrofer. I vår tid är klimatförändringarna till det sämre allt tydligare.Man drivs bort av bomber,nöd. hunger och förtryck.
Grundtemat är att försöka överleva och att få ett drägligt liv.
För Karl-Oskar gällde det att komma bort från nödåren och hungern
Vi behöver också se att det tyvärr inte blir bra i det nya landet..

Utvandrarna är en historisk realistisk roman av Vilhelm Moberg av hög klass. Den får oss att leva oss in i i migrationen och den har också ett tydligt budskap om fattiga människors liv bort från hunger och förtryck.Den tar tydligt ställning för den lilla människan mot makten och överheten.Det präglade en stor del av Vilhelm Mobergs författargärning.

BEN

BOK I UTGÅVA 34 AV DEN OKUVLIGA

THOM LUNDBERG
FÖR VAD SORG OCH SMÄRTA

"Letar du ettöringar därnere på marken?" Skratten växte i styrka. "Vill tattarungen spela fotboll utan att bli fälld, så kanske tattarungen skall spela ensam eller med sin häst!" Skratten blev högre och högre. När Valentin hade rest sig torkade han bort så mycket tårar och snor som han kunde..De pekade på honom:"Kolla tattarungen!"

I Thom Lundbergs bok För vad sorg och smärta berättas om resandefolkets liv,en minoriritetsgrupps liv, där man nästan alltid är i underläge och förtryck. Allt fångat inte minst i hur barnen har det i kontakt med majoriteten. Beskrivningen ovan hur pojken Valentin upplever ett möte säger mycket hur ojämlikt våra liv är och att det är skillnad på folk och folk på många områden.

Det är 1950-talet i Halland och Sverige håller på förändras till industristat och konsumtionssamhälle. Släkter och familjer bryts upp.

Familjen Klosterman skildras med sin patriark Amandus som inte är någon bra förebild. Han är ingen arbetskarl och pengarna går ofta till sprit..
Severina ,hustrun, är sjuk och längtar tillbaka till Jönköping varifrån familjen tvingats fly ifrån av en tattarmobb.
Romani var en grupp som utsatts för tvångssterilisering. De var längst ner i hierarkin, under trasproletariatet.

Familjen får hjälp av släktingar, bl a Av Amandus styvbror Emil för att få ordning på Amandus liv. Han får böja sig men det tär på hans självkänsla,.
Det finns sammanhållning i släkt och familj även om den prövas.
Grundkänslan är att man ska var trogen sitt ursprung. Det finns också en hederskultur för att ta hand om sin familj. Det är en styrka men kan också vara en stark begränsning för individen i möten med andra grupper, särskilt med majoritetsuppfattningarna.
En gemenskap kan ge en styrka att lösa gemensamma problem,som den största om planetens överlevnad.

En speciell krydda i boken är att det finns en hel del resandeord som många av oss känner igen i slangen. För en söderkis är det delvis hemmaplan.
ex. bikka=beckna=försälja
jyckla=hund
bascht=bast=år

Thom Lundberg fick lära sig som barn att vara stolt över sitt ursprung men inte avslöja det. Diskrimineringen har varit så tydlig. Det behövs en inre kraft
för att få styrka att överleva förtrycket.
Boken är fylld med dess titel,sorg och smärta men också med kärlek och vänskap.
Den är fylld med melankoli och dramatik hos resandefolket.

Thom Lundberg kom in i en depression och behövde gå i terapi.Man kan inte låsa in sina känslor hur länge som helst.
Det är en stark och gripande bok. Man blir fylld av alla orättvisor och den sorg och smärta som beskrivs. Det är en upprördhet och ilska som tar tag i läsaren. Varför ska dessa orättvisor drabba en del grupper?
Läs den!

BEN

-----------

RESA IN I TOMHETEN-EN BERÄTTELSE FRÅN SYRIEN
AV SAMAR YAZBEK

är Utgåva 33:s Bok

Samar Yazbeks litterära reportage om hennes tre besök i Syrien från hennes exil i Paris 2012 och 2013 är en fruktansvärd berättelse. Det är ett jordiskt helvete som hon beskriver.
Människor lever i skräck för bombningar och beskjutningar. Barn, vuxna. äldre dör eller lemlästas. Hus, skolor och sjukhus förstörs av bombanfallen.

Detta kaos blir som en stor tomhet utan trygghet och struktur.Assads regering förtryckte folket och i en tid av revolution i arabvärlden hoppades folket på frihet demokrati och värdighet. Men de revolutionära splittrades och infiltrerades av olika krafter, bl a de religiösa.Samar upptäcker under sina resor att det kommer jihadister från andra länder som Irak och Mauretanien. Och islamska staten tar plats.

Syrien är som en grav som aldrig verkar mättas.
Och många människor flyr inom landet och till utlandet, många dör och ändå lever många vidare och det finns ljusglimtar i gemenskapen och omsorgen. Och den sarkastiska humorn har också sin plats. Det finns också så många värdiga människor som står emot våldet.

Och mitt i allt det här finns det de som tjänar pengar på kriget. Förutom vapenhandlarna de lokala krafterna som gör investeringar och kammar hem vinster.Och kanske låg det i deras intresse att kriget fortsatte.Legosoldaterna uppges vara fler än revolutionärerna.

Samar tillhörde alawiterna, som var på Assads sida. Men hon tog ställning för revolutionärerna. Hon var en känd kulturpersonlighet i Damaskus och fick lämna landet. Hon återvände ett flertal gånger till Syrien för att kunna berätta om vad som hände med hennes folk. Hon arbetade med olika projekt om hur flickor och kvinnor skulle kunna försörja sig själva. Många har blivit änkor eller faderlösa i det här kriget.

Resa in i tomheten är en fruktansvärd berättelse som inte verkar ta slut.
Det är grymheter utan like som utspelas på världsscenen och där människorna känner sig utnyttjade och förrådda.

Det litterära reportaget med kriget i fokus är Samar Yazbeks och Svetlana Aleksijevitjs stora bidrag till vår tid. Två kvinnliga giganter som berättar om krigets helveten.
Är det en tillfällighet att båda är kvinnor som skildrar våldets hemskheter?
Och vad drar vi för slutsatser?

BEN

igelkottigelkottigelkottigelkottigelkott

BOK UTVÅGVA 32

INNAN MÖRKRET FALLER AV BJÖRN ELMBRANT
Ska 30-talet hinna i kapp oss?

1930-tal är inte 2010-tal men det finns en hel del att lära sig av historien .
Ekonomin är på många sätt grundläggande för ett samhälle.
Elmbrant jämför Sverige med Tyskland under 30-talet.
Det var ekonomiska problem med hög arbetslöshet i båda länderna.

När medborgarna ser att deras trygghet försvinner finns det risk att de lockas av auktoritära och extremistiska budskap.

I Weimarrepubliken växte arbetslösheten och många fick leva under svåra omständigheter.Nazismen under Hitlers ledning växte från låga till höga opinionssiffror.Flera politiska ledare hade kontakter med Hitler och trodde att de hade honom under kontroll, men från att fått bilda regering i januari 1933 gick det fort för honom och nazistpartiet att avskaffa demokratin.
Motståndare sattes i fängelset eller fick lämna landet.

Socialdemokratin i Tyskland var den starkaste i världen
Den ville åtstramningspolitik i stället för offentliga satsningar mot arbetslöshet.

I Sverige hade socialdemokratin kommit till makten 1932.
Ernst Wigforss blev finansminister och han hade en helt annan syn på hur den höga arbetslösheten skulle angripas;
genom statliga investeringar, offentliga arbeten till marknadsmässiga löner och subventioner till bönderna.
Så gjorde regeringen en kompromiss med Bondeförbundet.(Kohandel).
Man kunde få hundratusentals arbetslösa i städerna i arbete och hjälpa fattiga på landsbygden.

Björn Elmbrant gör oss uppmärksamma på likheter mellan 1930-talet och vår tid.
Många såg mörkt på framtiden både i Tyskland och Sverige. Hög arbetslöshet och ekonomiska problem.
Tysk och svensk socialdemokrati valde helt olika sätt att tackla krisen.
Tyskland gick den åtstramningspolitiska vägen och ett svagt motstånd mot nazismen.

Sverige och socialdemokratin med hjälp av Bondeförbundet tog tag i det hela med en offensiv krispolitik.
Genom att minska arbetslösheten blev människor inte benägna att stödja
extremister som t ex nazister.
.....................
SLUTSATSEN
är att det bästa är att få alla som kan i arbete och minska inkomstklyftorna och arbeta för en ökad jämlikhet.

ETT JÄMLIKT SAMHÄLLE ÄR BÄTTRE FÖR ALLA

Människor behöver arbete och en inkomst som räcker till ett hyggligt liv
för mat, kläder, bostad, utbildning och hälsovård.
En välfärdsstat, som statsministern Per Albin Hansson kallade Folkhemmet skulle skapas och vara ett samhälle för alla.

Ernst Wigforss såg att det behövdes en offensiv politik i en tid av hög arbetslöshet.
Investeringar i infrastruktur och offentliga arbeten med vanliga löner var receptet som satte fart i Sverige.
Roosevelts New Deal och ekonomen Keynes idéer var handlingar i samma stil.

Ofta behövs det kompromisser och samarbete i en demokratisk stat. Det var det som hände mellan socialdemokratin och bondeförbundet.

I tider med kriser, arbetslöshet och ojämlikhet så lockas ofta människor till extrema rörelser.
Så var det i Tyskland där man försökte spara sig ur krisen med en svångremspolitik.
Det var en förutsättning för att Hitler kom till makten.

I dag växer Sverigedemokraterna som kom in i riksdagen 2010 och som nu ligger på ca 20% i opinionssiffrorna.

Björn Elmbrant listar bl a följande som vi borde lära oss:
¤ underskatta inte vardagsvåldet.
¤ varning för hur extremister ser ut
¤ inse att den liberala demokratin inte är oövervinnlig.
¤ se upp med politiker som vill samarbeta med extremister
¤ diskutera ett demokratiskt självförsvar
¤ de goda liberalerna bör ta avstånd från sina auktoritära kusiner
¤ politiker måste ta kontrollen över kapitalismen för att rädda den
¤ socialdemokratin borde gå i spetsen för att bryta dödläget

Björn Elmbrant ger i sin bok Innan mörkret faller en mycket intressant bild av två perioder i historien som inte är identiska men har många beröringspunkter. Han visar på hur vi ska kunna undvika MÖRKRET.
genom större medvetenhet och handlingskraft.
Det är vad som krävs av oss för att demokratin ska bestå.
Boken är mycket givande och den är viktig.

BEN

BOK DEN OKUVLIGA 31

ELISE KARLSSON: LINJEN (Natur och Kultur 2015)

Det är viktigt att ha ett arbete, att vara inne i samhället. Det är arbetslinjens verklighet. Den som är utanför är arbetslös. Hen är en börda för samhället, eller en resurs som är bra att ha när hen behövs. Alla dessa arbetslösa bidrar till lägre löner, sämre arbetsvillkor.
Det är frågan om 40 000 arbeten och 400000 arbetslösa. Vad säger nationalekonomin och företagsekonomin om det?

Det blir alltmer osäkra villkor för många. För att få ett jobb gäller det att vara på, tå,beredd om det öppnar sig en möjlighet att få ett jobb, kanske ett tillfälligt, kanske ett tidsbestämt projekt.
Prekariatet, de som lever under hårda ovissa villkor, ökar snabbt och finns över hela världen i det globaliserade systemet.

Emma i Elise Karlssons roman Linjen har varit arbetslös en tid och får ett arbete på ett förlag som ger ut handböcker inom självhjälp. Det är osäkert men Emma satsar hårt för att arbeta sig upp i hierarkin.
Kontoret blir centrum i hennes liv, ja kanske livet. Relationer har hon med sina arbetskamrater, ja också sexuella,kortvariga, misslyckade.

Romanen är utformad med kontoret som centrum.
Det moderna arbetslivet har ändrat sig snabbt. Från fasta tillsvidareanställningar till osäkra korttidsanställningar. Frågan är vad det gör med människan att leva i en ständig osäkerhet.
Det slår sönder arbetsgemenskapen, det som händer på Emmas kontor och möjligheten att stå emot en arbetsgivare som i praktiken har all makt. ENSAM ÄR INTE STARK.

Så är det på många områden i serviceyrken. Du kallas in när du behövs och du kan inte säga nej för då får du ofta ingen mer fråga.
Oviss lön, ovissa arbetstider och villkor.
På informationsområdet handlar det ofta om tidsbestämda projekt.
Samhället splittras alltmer, där arbetskraften ställs mot varandra.

Elise Karlsson är en författare i den nya arbetslinjens fåra, som säkert kommer att bli allt vanligare. Hon skriver både om yrket och människan. Emma är en som har kraft,uthållighet och utstrålning att överleva.

Arbetet har lätt att förlora sin mening under de här villkoren. Typiskt är att förlaget håller på med självhjälpsböcker och föredrag. Det är som om hela livet behöver plåstras om och till det behövs hjälpmedel.
Hjälp dig själv. Här finns inte utrymme för solidaritet.
Sex,cigg och en och annan firmafest skall var smörjmedlet för att hålla arbetet igång.
Man måste låta bli att visa svaghet så att man kan få stanna kvar och inte försvinna ut i arbetslöshet. Hon upplever ofta att arbetskamrater får snabba uppsägningar.

Emma får nästan inget privatliv och relationerna till män blir aldrig riktigt på allvar.
Den som kan vara hård och ha yta kan överleva i ett system som skapats av nyliberalismens vinstintresse.
Dessutom är det mycket som görs som inte behövs, medan annat som är bra inte görs.
Emma är egoistisk och cynisk. Den starka överlever. Det är som darwinismen.
Emma ser att det är bra när någon försvinner och hon kan avancera i hierarkin.

Elise Karlsson har lyckats att på ett träffande sätt sätt beskriva dagens arbete med det själlösa, ångestfyllda och som skapar konkurrensen , där ens nästa är ens motståndare.
Det är en arbetarroman med klass. Den nya klassen har ett namn:
PREKARIATET.

BEN

UTGÅVANS (30) BOK OCH FÖRFATTARE

WERNER ASPENSTRÖM

Utgåvans författare är Werner Aspenström med utgångspunkt från hans dikter och boken Werner Aspenström av Hans Isaksson.

SARDINEN VILL ATT BURKEN ÖPPNAS MOT HAVET

Orden finns i Werner Aspenströms dikt "Sardinen på tunnelbanan".(1972)
Det är ganska välkända ord som öppnar för en av de stora svenska diktarna.
Det finns ett allvar mitt i en mörk humor. Det finns ett samhällsenga-
gemang med hela skapelsen, med djur,fiskar,människor,växter och materien, både den döda och den levande.
Naiviteten och liknelsen visar öppning mot det trånga och livsfientliga.
Han reagerar mot tvånget och likformigheten, inte minst i konsumtionssamhället.Något som bara accelererat sen 1972 och 1997-Aspenströms dödsår.
Det handlar om överutnyttjande av jordens resurser. men också om författarens och människans integritet.

WERNER ASPENSTRÖM (1918-97) , en av de stora svenska diktarna under 1900-talets senare hälft har gett oss dikter och prosa som visar oss på djupet i det tillsynes enkla och betydelsen av varsamhet med det sårbara och nära.
Det är den nyligen avlidne Hans Isaksson som i sin bok om Werner Aspenström belyst hans författarskap på ett insiktsfullt och finstämt sätt. Dikterna har getts ut i nyutgåva av Isaksson och dottern Anna Aspenström.

För mig var det Signe Lund-Aspenström,hans hustru, som förmedlade en närmare läsning av dikterna.
I det exemplar jag har av Isakssons bok har han skrivit:
Signe! Din omsorg om boken har betytt mycket för mig under arbetets gång.Tack.Hans.
Hans Isaksson var förläggare och ägnade en stor del av sitt liv åt Werner Aspenströms liv och verk.
Signe och Werner levde ett långt liv tillsammans. Han författare och diktare-hon konstnär. Hon illustrerade en del av hans verk.

Werner föddes i Torrbo i Dalarna under enkla förhållanden. Hans pappa dog när han var liten.
Barndomen i Torrbo satte djupa spår i Werners liv och dikter.
Han var nära naturen och upplevde dess storhet men också dess sårbarhet. En insikt som visade vidare mot den senare miljörörelsen.'

Tredje söndagen i juli,
när stenarna ångade som bröd
just taget ur ugnen,
hängbjörken slokade
och tjärnen blänkte med tattarögon.
Därefter den stilla,
den blickstilla kvällen:
en dräng i vita skjortärmar
fromt lutad mot grinden.
Igelkotten lufsade i diket,
snuvig och med äggskal på ryggen.
Sista blåvingen kryssade mellan tuvorna.
Över skogsåsen lyfte sig månen,
blodig, som en nyss framdragen kalv.
(Ur Hundarna 1954)

Det finns en enkelhet, en skönhet, stillhet och rörelse och en djup nyfikenhet men också stråk av pessimism och melankoli.

Aspenström debuterade 1943 och blev en del i den 40-talistiska strömningen. Men protesterna och pessimismen och känslan av att vara inlemmad i något han inte ville vara gjorde att han drog sig ur för att slå vakt om sin integritet. Han ville inte bli etiketterad.
Det gjorde honom inte mindre engagerad-för fred,miljön, mot kärnkraften och mot våldet och konsumismen.

En viktig plats för familjen Aspenström blev somrarna på Kymmendö.
Litterärt och geografiskt känner man strömmar från Strindberg men också med Dagerman. Det finns perspektiv hos så olika författare men också med ångesten. Stig Dagerman avslutade De dömdas ö därute.
Vår senaste Nobelpristagare Tomas Tranströmer med dikter om havet
tog intryck av Aspenström.

Hos Aspenström finns ändå vid sidan av 40-talsprotesten en livsbejakelse. Ofta som en längtan och inte en självklarhet:

Denna aftonskönhet bortom allt känt
dessa svalors vingspel och du och jag.
Vem vågar tro på solens återkomst?
Stanna,säger jag,en liten stund,
inte längre än ett gult blad behöver
för att lossna och falla till marken.
(Ur Svalor i diktsamlingen Skriket och tystnaden 1946)

I samlingen Inre (1969) finns orden Var inte rädd, som ett mantra, som ett försök till övertygelse.
Det finns ju all anledning att vara orolig men det behövs en okuvlighet, ett motstånd,en envishet, att behålla sin integritet mot det som bryter ner.
Orden har sin bärighet genom århundraden, t ex i Nya Testamentet.

Hos honom finns ett lyssnande. Han lyssnar till sitt inre men också till hela skapelsen. Alla har sitt värde, även det som upplevs betydelselöst.
Varelser, människor,djur, växter och kvarlevor kan vara centrum i dikterna.
Han äcklas av misstro och hur vi hanterar den skapelse vi själva är en del av.
Speciellt i hans pjäser blir det här uppenbart. Vad som helst kan få liv.
Där finns det absurda, det sagolika och det humoristiska.
Här har han påverkats av bl a Strindberg,Ionesco,Chagall och Beckett.

Trädet har en central plats i hans diktning med sina rötter,sin krona, sitt lövverk. En lönn som stod där i barndomens Torrbo och som funnits där i generationer bär på allt som den sett. Människorna kom och gick men den stod kvar..

70-talets miljödebatt finns med i hans verk.
Den västerländska människans beskäftighet, där man tror att man har all makt och ofta är tondöva för hela skapelsen; djuren, växterna, jorden, luften, vattnet. Vi tror i vår girighet att allt bara är till för oss.
De oansenliga djuren finns med i dikterna; gråsparven,snigeln, mätlarven,daggmasken,koltrasten, lysmasken,gräshoppan,ekorren, spindeln,mården,ödlan osv.
Han vill befria djuren och växterna från människans överhöghet.,
Han har mycket gemensamt med Harry Martinsson, också om jordens plats i universum.

1981 valdes han motvilligt in i Svenska akademin. Men med Rushdieaffären slutade han att gå dit. Han ville inte vara någon annan representant än för sig själv. Han lämnade Sveriges författarförbund Och Svenska Pen. Han var mån om sin egen och andras integritet.

Andra betydelsefulla drag i hans verk är drömmarna som fördjupar våra tankar och våra handlingar. Redan i Snölegend (1949) finns en apokalyptisk drömsyn som förebådar en väldig flodvåg över hela världen.
I Det röda molnet (1986) finns dikter utifrån drömmar.

Poesi och andlighet ger oss fördjupning.
"Jag anser nämligen att också poesin är en kunskapsväg, att den kan förmedla eller rättare sagt restaurera kunskapen om en utomjordisk eller urmänsklig,arkaisk verklighet. (Vi var alla med den dag Noah steg ur arken).

Drabbad av cancer skriver han sina sista dikter i Israpport 1997

Oändligheten och brödet.

Sängliggande, tjudrad med två slangar,
försöker jag föreställa mig oändligheten.
Jag lyfter av taket på sjukhuset
som astronomen nattetid öppnar observatoriets kupol.
Evigheten har inte ändrat sig så mycket
sedan jag sist hade den i tankarna:
vithårig utan rynkor, varken man eller kvinna.
Långt ute på oändlighetens isvidd
ser astronomen någon närma sig.
Det är hans hustru, hon andas lugnt.
Även det hon bär i handen andas,
ett bröd, nybakat, med korinter i.

Här finns dimensionerna det eviga, det oändliga och det mest vardagliga, livsnödvändiga-brödet.
I evigheten blandas allt; "vithårig, utan rynkor, varken man eller kvinna."
Och här finns hon med ända in i jordelivets slut-hustrun Signe.
Och Werner Aspenströms verk har en oändlig vidd som uttrycks i oändligheten och brödet.

BEN

Bok utgåva 29

UTGÅVANS BOK ÄR EN DIKTSAMLING AV
JENNY WRANGBORG.
VAD SKA VI GÖRA MED VARANDRA(2014)

Jenny Wrangborg är född 15 september 1984 i Kristianstad.
Hon debuterade 2010 med diktsamlingen Kallskänken med hennes erfarenheter i restaurangbranschen.
Vad ska vi göra med varandra har också en personlig erfarenhet både från det privata och arbetet. Hon har också varit Månadens diktare under februari 2015 i Dagens dikt i P1.

Det är en poesi med ett underifrån perspektiv. Där det handlar om en gemensam kamp för ett bättre och jämlikare samhälle istället för ett där klyftorna bara växer.

Vad ska vi göra med varandra är en nära diktsamling, där det allmänna,det kollektiva också bryter ner den medmänskliga relationen.
Det är ett segregerat Stockholm som träder fram, där bostäder byggs för de redan rika som blir ännu rikare och de fattigare hänvisas till tillfälliga bostäder i andra eller tredje hand.
Jenny Wrangborg står mitt i kampen för ett rättvisare samhälle.

Hennes styrka är hennes klarspråk.om hur vårt samhälle ser ut.
Nedskärningspolitiken drabbar de mest utsatta ,de pressade, de utan hopp.
Människan är ingen ö utan vi hör ihop på gott och ont. både nära och långt borta.
Den avgörande frågan är Vad gör vi med varandra? Det är en av de mest existentiella frågorna. Den får oss att känna rysningar. Den är livsavgörande.
Hur vill vi själva bli behandlade?
Det finns en skärningspunkt mellan den inre och den yttre världen,mellan kärlek och svek, mellan solidaritet och krig och förtryck.

"jag har ett minne
av ett möjligt samhälle.
.............
"där långt borta ligger väldigt nära
och rörelsen bär oss framåt."
.............
"där ingen jobbar för någon annan
men alla arbetar för varandra"

Vår tid är en klassförnekandets tid när klassamhället är så tydligt med olika människovärden. Den som har ska ha mera och de andra misstänkliggörs om de är sjuka eller arbetslösa-när pengarna inte räcker för det dagliga livet.

Vad ska vi göra med varandra är en sorgesång över ett samhälle som bryts isär. Men det finns ändå hopp.

"skriker vi tillräckligt högt kan glaset spricka
isen brista och
ljuset leta sig upp genom
oss igen"

BEN

BOK UTGÅVA 28

KRISTIAN LUNDBERG: VI ÄR DE DÖDA, NU SNART. (2014)

Kristian Lundbergs diktsamling."Vi är de döda, nu snart" bär med sig en stämning av dimma över Åstorp och Skåne.

I Åstorp ligger Förvaret för flyktingar, varifrån man skickar tillbaka människor till deras hemländer, som inte är hemländer med en mottagande famn utan ofta med skräck, tortyr, förföljelse och fängelse.

Diktsamlingen är en berättelse om kärlek, en omöjlig kärlek och om en vänskap som slutar med självmord.
Den är tillägnad en kvinna."Till Monica W, med all min kärlek". I lyckan, i ruset finns alltid ett hot. Hur länge blir hon kvar i Sverige?

"Och nu när jag vaknar i mitt rum i Malmö och ser de vita gardinerna röra sig långsamt i vinden så tänker jag på din nacke, linjen från örat som sträcker sig ner till halsen",

Diktsamlingen är som en film i svart och vitt och i mitt inre hör jag en ödesmättad musik.
Allt är som ödesbestämt. Det går bara åt ett håll, nu snart.
När flyktingen kommit så här långt återstår bara utvisningen., ut ur landet till ett ovisst liv eller döden.Den relation de har här blir avbruten, troligen för alltid.

Du behandlas som en brottsling utan att ha gjort något kriminellt. Bara försökt att få ett liv att leva. Du är ingenting och snart vet ingen något om ditt öde..

Kristian Lundberg har en kristen tro med stort djup; passionen, kärleken, lidande,död, med Kristus som den närvarande i allt detta, mest påtagligt i lidandet, som manifesteras i nattvarden, i blodet.
Den svaga , den utlämnade är i centrum och hennes liv delas i kärlek med den som älskar.
"Kristus är en droppe kärlek som slår ut som ljus i en svart tung dryck, en vithet som sker omkring mig."
Kristus är med den lidande ända in i döden.
Det här starka medlidandet (lida med) och sorgen plöjer djup ner i den svarta mullen och här läggs vetekornet.

De olika avsnitten inleds med texter från Migrationsverket, media och en aktionsgrupp, som ger oss skrämmande bilder.
I Ekot, Sveriges Radio, 4 februari 2013:
"Enligt tillsynsrapporterna har tillbuden ökat på alla områden. Självmordsförsök, bråk mellan asylsökande ,skadegörelse, hot mot personal, rymningar och rymningsförsök har alla ökat markant. I rapporterna kan man läsa om asylsökande som skär sig, stoppar rakblad i munnen, försöker överdosera tabletter eller hugga sig med sax i halsen."

Frågan som dyker upp vid läsandet av dikterna, anteckningar och informationsmaterialet är:
"Vad är vi för slags människor som utsätter oss själva och andra för denna brist på kärlek och medmänsklighet?
Vi är de döda,nu snart.
Vi är här en kort tid. Vi behöver ta till vara på den stunden för nu är det vår stund på .jorden.Vi har ett ansvar.
Allt blåser iväg med vinden som frö,som mjöl
.
Kristian Lundbergs diktsamling är en av de starkaste i samtida svensk lyrik. Läs den!!

BEN

 

UTGÅVA 27:S BOK

POJKE MED PILBÅGE-
eftertankar i ord och bild
av och om Sven Wollter.

En av våra mest folkkära skådespelare-Sven Wollter-har fyllt åttio är och han skrivit en minnesbok om sitt liv.
Den är mycket personlig och är en slags existentiell bekännelse.

Pojke med pilbåge är ett träffande namn på en som genom livet stått på de förtrycktas sida, så pass att han kan reta upp en och annan minister när han startar en cabaret för de hemlösa i Norrköping.

Att Robin Hood var en idol och hjälte för honom som barn är också typiskt. Att ta från de rika och ge åt de fattiga.
Under fliken Ikon i den här utgåvan finns flera av hans hjältinnor.

Kvinnorna i hans liv har blivit några stycken genom åren och fem barn.
Även om Sven Wollter kämpar för en större gemenskap, så har familjen alltid varit närmast- från hans mamma till dagens kärlek-särbon Lisa Wede.
Han är utlämnande, inte minst i breven i slutet av boken. Han är som en yngling fast morfar han är för att travestera en annan diktare.

Han är klar i sitt politiska ställningstagande; kommunist och pacifist. Vilken utmaning för dagens etablissemang . Dessutom har han hållit fast vid sina åsikter, vilket som bekant många 68:or inte har gjort.

Sven Wollter har satt stora avtryck i teater och film under alla dessa år. Att han har spelat mycket Brecht och Shakespeare kan man förstå-existensen-livets villkor är centrum i hans gärning.

TV-serien Raskens från 1976 satte sina spår i vår familj.. Barnen tittade och spelade sen upp scenerna med stor inlevelse.
Raskens är historien om en soldatfamilj av Vilhelm Moberg. Den utspelas i Dackebygd i sydöstra Småland, där vår familj har sina rötter. Den handlar om den fattiga drängen Gustav Rask som blir indelt soldat. Hos Vilhelm Moberg finns liksom hos Sven Wollter ett underifrånperspektiv.

Sven Wollter har gjort många betydande roller som Gusten Flod i Hemsöborna.och Martin i en sång om Martin..

Det finns gott om både sorg och glädje i boken. Hans största sorg år dotter Ylvas död innan hon fyllde 30. Hon var anorektiker och Sven bär med sig sorgen men kanske också skulden ,för sitt svek när han lämnade familjen. Hennes sista ord var- Nu får det vara nog, farsan.

Kalle,ett av hans barn, säger att han är en bättre morfar än pappa.
Men man får intrycket att han verkligen bryr sig om sina barn.

Han säger sig ha haft så roligt i sitt liv. Fast hos en åttioåring finns naturligtvis också döden med.
"Å andra sidan när man väl dör kan inget elakt hända och det är gott att veta."
"Jag hamnar äntligen i samma sky som Ylva, dotter min."
Ibland är det svårt för en som inte anser sig vara andlig att se även denna dimension.

Boken innehåller förutom Svens texter en guldgruva av fina bilder på familjen men också från decenniers teater-och filmvärld i Sverige.

Det är en bok av mycket kärlek men också av svek och sorg. Det är en bok om upprördhet över sakernas tillstånd.
Det blir ett fint eftermäle över en stor skådespelares liv, som ännu inte är avslutat.

BEN

Utgåva 26 - sommaren 2014

LJUSGRÖNT OCH ASKA
av ANNA HALLBERG

I boken Ljusgrönt och aska handlar det om både liv och död.
Men redan omslagets mjuka gröna ljusa färg talar till oss om hopp och liv.

Dikterna är utformade i tre skikt. Vi kan se det i den här utgåvan under fliken dikt.
Överst på sidorna finns olika grönaktiga ord. Det blir som en textgrönska.

I mittenavsnittet finns konkreta slingor av upplevelser med ljud, och ljus
Aska får sin öppenhet med ett kolon; as:ka. Kolon är ett stilgrepp som öppnar dikten men också med de underliggande frågorna.

Dikternas nedersta parti är tryckta med fet stil;
som jorden,askan, mullen.

I diktsamlingens första dikt finns;
"den lyckliga skrattande
blodiga munnen
så glad!"

Det ger en mångtydighet i diktverket;
skräck, glädje, kanske död men mest hopp.

Anna Hallbergs verk är inte helt lätt att ta till sig.
Men efter hand så kommer man allt djupare ner i det som är att vara människa.
Att vi lever och dör, blir skadade och helade.
Det finns ett starkt frågande där det kanske blir att leva livet så länge vi har det. Det finns mycket att få och upptäcka men också mycket att förlora.

Dikterna har en djärv form med bl a många ljusgröna ord som inbjuder oss till eftertanke och meditation.

Utan askan, jorden, mullen finns det inget liv. Vi är beroende av rötterna, stammen och kronan; av helheten.

BEN


UTGÅVA 25s BOKVAL ÄR

RÖRGAST AV JOHAN THEORIN

Rörgast är den fjärde och sista romanen i Johan Theorins serie som har Öland som centrum i handlingen.
För den   som läst alla romanerna är det med saknad man avslutar boken och hela serien.
Gerlof Davidsson ,den gamle sjömannen som är berättelsernas huvudperson känns som en nära vän som är på väg mot slutet av livet.

Johan Theorins böcker är spänningsromaner  med anknytning till natur- historie- och hembygdsskildringar från Öland.
I förra utgåvan av DEN OKUVLIGA (24) skrev vi om Kairos, tiden när något viktigt, avgörande händer. i olika länder och i alla tider. I den här från så olika platser som Öland och Sovjetunionen.
Oförrätter av olika slag kräver sin hämnd, uppgörelse och död.

Det finns ett klart klassperspektiv romanen. Överklassen består av delar av familjen Kloss som hänsynslöst lagt under sig mark på ön och dessutom ägnar sig åt smuggling med hjälp av fartyg i Kalmarsund som kan lägga till vid den egna hamnen. Pengarna och makten växer.

Aron som är oäkta son till Edvard Kloss ger sig i väg med sin styvfar till det han tror är Amerika men som visar sig vara styvfadern Svens idealland, Sovjetunionen. Han har en dröm om det klasslösa samhället, men som visar sig vara en skräckvärld med fångläger, straffarbete, tortyr och avrättningar.
Vi får följa dem och särskilt Aron genom skräcken. Han blir en lydig kugge i avrättningsarbetet för att överleva.
Han förhör och skjuter dem som har tvingats till bekännelser.. Han skaffar sig en rysk identitet och efter Sovjetunionens fall blir det friare. Han gifter sig och får en dotter och drömmer om att återvända till Sverige och Öland. Det blir inte av förrän hans hustru insjuknat och behöver hjälp.

Aron tar kontakt med Klossfamiljen genom Veronica Kloss. Men hon nekar honom hjälp fastän hon har gott om pengar som hon bl a tjänat på den mark som rätteligen tillhörde Aron.
Aron och hans fru åker tillbaka till Ryssland, Hon dör och  med hjälp av dottern börjar han verkställa hämnden.
Skräcken smyger sig in på sommarsköna Öland.

En av ungdomarna Kloss, Jonas, upplever ett hemskt möte på ett spökfartyg med en besättning som är döda eller döende. Han stöter på en ålderstigen kapten. Det är egentligen ett av de fartyg som familjen Kloss använt sig av.

Gerlof är i sin stuga på sommaren. Annars är han på ett äldreboende. Han träffar Jonas genom sina barnbarn och de tycker om att prata med varandra. Mer och mer uppdagas att gamlingen är Aron som Gerlof mötte i sin ungdom. De hade varit med och grävt graven för Edvard Kloss. Och de hörde knackningar på kistan.

Johan Theorin smyger fram skräcken från det natursköna, lugna till nästan overkliga händelser. Här ligger romanernas styrka. En skönhet som övergår i skräck ända in i märgen. Mycket i romanen är irrationellt och ologiskt men det finns en röd tråd som gör att romanen går ihop.

Explosionen blir som ett stort fyrverkeri där Kloss hus förstörs. Hatet får sin upplösning i död och förstörelse.
Jonas tar avsked av Gerlof som han  räddat när han bar honom bort från elden vid kvarnen.

Spöket var inget spöke, gasten var ingen gast utan människor av kött och blod.
Och ändå är boken byggd på det som verkar vara oförklarligt. Skräcken smyger sig på i ett vackert och fridsamt landskap.
"Landskapet , som var stort och öppet, nästan utan träd, och när svalor svepte förbi hans cykel och redan sköt upp mot solen ville Gerlof bara vika av från vägen och ge sig rakt ut i vinden och friheten."
Eller med romanens första mening:
"Spökskeppet kom glidande ur mörkret, fram över sundets svarta vatten, och väjde inte för något eller någon."
Öland och jorden som paradis, där ormen, ondskan smyger sig in. Människans ständiga livsvillkor.

Johan Theorin har skrivit en redan klassisk romanserie, där tiden, existensen, människans liv på gott och ont. smyger på oss med full kraft.
Ändå finns hoppet där, när Gerlofs båt på väg mot Styx men byter riktning mot Stenvik.
Gerlof kanske anar att det finns " ett liv efter döden. Han kanske skulle få träffa vänner och släktingar. Hans fru Ella och vännen John och barnbarnet Jens. Alla som gett sig i väg före honom."

BEN

 

 

BOK OKUVLIGA 24

KAIROS AV ANDRZEI TICHY

Kairos av malmöbon Andrzei Tichy är en av årets mest säregna, djupa och viktiga böcker.
Boken är både lättläst och svårläst. Den växlar mellan prosa och poesi.

För DEN OKUVLIGAS läsare påminner den i vissa delar om två av de tidigare omskrivna böckerna; Stig Dagermans De dömdas ö (utgåva 21) och PC Jersilds Efter floden.(utgåva 18) Vi påminns också om Brecht och Kafka.

Det är en dyster mörk bild av mänskligheten som går genom tiden.
Titeln Kairos har med det grekiska tidsbegreppet att göra, där Kronos är den löpande tiden, den kronologiska, och Kairos en tid då något speciellt äger rum eller har ägt rum.
Olika avgörande händelser kan vara .den arabiska våren, de svarta pantrarnas kamp, osv. Händelserna finns med i olika sammanhang och olika tider som sträcker sig över decennier, ja århundraden (t ex Jean
d Arc -HeligaJohanna från slakthusen).
Olika öden sammanflätas på det sättet.
Det onda,orättvisorna, grymheterna vältrar sig fram.
I Brechtpjäsen är hon en modern Jeanne d´Arc i köttindustrins Chicago.

Tiden går, tiden drabbar oss och mänskligheten vid olika tidpunkter. Tillståndet i världen idag är en ständig bild av kapitalismen, som blir tydlig då och då.
Kan kanske konsten, litteraturen vara politisk eller är det så att den alltid är politisk..Litteraturen svävar aldrig fritt.
I Karos är den tydligt politisk med ett centrum i kris och kaos.
Det finns alltid så mycket ont och grymt. Ibland blir det kamp och förändring, men ofta dyker det upp nya problem, t ex efter befrielsekamperna i Afrika, Asien och Europa, Amerika och Oceanien.
Kort sagt: Överallt.

Och ändå finns det bara en värdig handling och det är motståndet, ett okuvligt motstånd utan våld, mot det onda. Ty domen är hård och skulderna stora. .
”Över era skulder för allt ont som inte hindrades och över era skulder för allt som inte gjordes” (s 140)
Vi är alla en del av världens bortvändhet från det goda.

Jeremiaden drar genom världen, människor som är på väg genom livet med alla dess hemskheter.
Jeremias är profeten i Bibeln, vars uppdrag av Gud var att leda människorna rätt och varna för de hemskheter som skulle hända om de
inte ändrade sina liv.
Här finns de röster som i vår tid varnar för planetens undergång, i miljökrisens och kärnvapnens tid.

De största hoten är vår likgiltighet, individualismen och tendensen att låta ekonomin styra. Den fria liberalismen, liksom det totalitära samhället bär angrepp på livet från olika håll.

Boken är mörk, ibland rent otäck, och ändå finns det hopp och mening,men då behöver vi, mänskligheten, ändra våra liv. Och det är bråttom.Det gäller nu. Det gäller att vara en del av förändringen.
Det är inga andra än vi själva vi väntar på. Vi kan inte komma undan vår skuld.

Boken har en rad motsatser:
” När hon hopsjunken med bruten nacke och vanställt ansikte, redan låg i sin kista, vaktade fyra poliser henne, med schäfrar och skarpladdade vapen. Hennes moder steg fram till den öppna kistan och sa:
Gud, till dig ropar jag. I mig är det mörkt, men hos dig är ljuset. Jag är allena men du överger mig inte.Jag är modlös, men hos dig är hjälpen. Jag är orolig, men hos dig är trösten. Hos mig är bitterhet, men hos dig tålamod. Jag förstår inte dina vägar, men du vet vägen för mig.” (s 367)

Tichys Kairos är ett mäktigt verk som drabbar oss i våra liv, våra val, vår existens, som är avgörande för jorden och mänskligheten.
Vi borde lära oss av tiden, de avgörande händelserna i alla tider.

Boken ska läsas med omtanke. Den gäller inte några andra, utan just dig och mig.

BEN


 

OKUVLIGA 23

PER ANDERS FOGELSTRÖM I HELFORMAT

En av DEN OKUVLIGAS favoritförfattare är Per Anders Fogelström.
Nu har journalisten och författaren Karl-Olof Andersson skrivit en gedigen biografi om honom. Den har titeln Per Anders Fogelström -ett liv för litteraturen, freden och miljön. Mycket av detta ligger inom DEN OKUVLIGAS fokus.

Det som bidragit starkt till Fogelströms popularitet är hans skildringar av Stockholm och dess människor under tre århundraden (1700-1800-1900 talen). Människornas öden i en hård tillvaro men ändå skildrade med stor kärlek och deras hopp i gemenskapen.

PAF var både forskare och författare. Dessa båda uppgifter är olika. Forskaren måste använda källor medan författaren kan använda källor men fylla ut berättelsen med inlevelse och fantasi.
En annan svensk författare som använt metoden med framgång är Vilhelm Moberg. Han talar om ”att ljuga sant.”

Romanen Den bleka dagen som börjar i den här utgåvan av DEN OKUVLIGA framställs med liknande teknik.

Fogelströms banbrytande verk är de fem romanerna om Staden Stockholm. Mina drömmars stad (1960 om 1860-70 talen, Barn av sin stad (1962 om 1880-och 90 talen), Minns du den stad (1964 om 00-och 10talen), I en förvandlad stad (1966 om 20-och 3otalen) och Stad i världen (1968 om 1940- och 50 talen).

Huvudpersonerna i den första boken, Henning och Lotten har blivit några av de främsta gestalterna i svensk litteratur.
Henning kom 1860 till Stockholm från väster via en ranglig flottbro.
Det blev ett hårt liv för den unge Henning. Han får säsongsarbete på Liljeholmens stearinfabrik, Han blir vän med Ture, som kallas Tummen.
Det är ont om bostäder men han får en sängplats hos kolbäraren Storsäcken Han får arbete som tegelbärare, sumprunkare och hamnarbetare. Tegelbärarna fick bära upp till sextio kilo på ryggen, våning efter våning. .
Både Henning och Tummen arbetar sen mest som hamnarbetare. De båda paren Henning och Lotten och Tummen och Matilda hyr ett litet hus på Åsöberget . Vi får sen följa Hennings och Lottens efterkommande.
Dottern, Emelie, förblir ogift men tar hand om syskonens barn. Hon är en av seriens stora gestalter.

Hennings och Lottens äldste son August blev bortadopterad och så får vi följa en högre klass med hem vid Skeppsbron, deras sommarhus och firma.
Lotten arbetar med tvätt vid Hammarby sjö och drunknar 1889.

Genom personernas vandringar genom staden kan Fogelström på ett
livfullt sätt beskriva Stockholm. Han ger en kärleksfull bild av staden trots att det är nerslitet, sunkigt och ohygieniskt. Men det händer mycket nytt, t ex vattenledningar(1861), Katarinahissen (1883). Så småningom kommer vatten och avlopp.

I romanerna finns både diktade och historiska personer. Huvudpersonerna är diktade medan de historiska personerna ger den historiska bakgrunden med samhällsutvecklingen.

Per Anders pappa var anställd vid ASEA i Ryssland. Mamman blev gravid och åkte till Stockholm för att föda. Det var 1917 och en mycket turbulent tid.
Fadern levde över sina tillgångar och förskingrade för sin arbetsgivare
Det blev skilsmässa och han gav sig iväg till Amerika.

Kvinnorna i PAFs liv; farmodern och mormodern och mamman blev tryggheten.för Per Anders och hans syster. Det märks ofta i hans böcker att det är kvinnorna som står för kontinuitet, medan männen är mer opålitliga och flyktiga.
Den splittrade familjen fick leva ett betydligt fattigare liv än tidigare..

De bodde i arbetarstadsdelen Södermalm, men sonen gick i privatskolan Whitlockska. Här såg han klasskillnaderna och tog ofta parti för de fattiga och orättvist behandlade människorna. Söder blev hans miljö både i det verkliga livet och i de litterära verken.

Sofia församling på östra Södermalm blev en viktig del i hans uppväxt. Där var han söndagsskollärare och ledare i ungdomsföreningen.
Han startade Sofia småklubbar (SSK). Varje klubb hade en ledare från
kyrkliga ungdomsföreningen..Det var olika intresseklubbar med t ex film, frimärkssamling osv. Ett av målen var att ge alternativ till att driva på gatorna. Här visade sig tidigt Per Anders idealism, att bry sig om andra och inte bara sig själv. Han var ledare ända fram till 1950 (33 år gammal).
I verksamheten var han också kulturspridare för den nya litteraturen. Han var också pjäsförfattare.

Vitabergsklubben bildades hemma hos honom 1945 på Västmannagatan. Det var en fortsättning på SSK men fri från kyrkan. Den var till för både pojkar och flickor.

Hans väg gick via bokhandelsbiträde och in i journalistiken.
Under andra världskriget var han starkt antinazistisk. Han medverkade i Trots allt.
Han skrev verk som blev refuserade men som var viktiga steg mot att bli en erkänd författare.
Under kriget var han redaktör för tidskriften Världspressen. Det var PAF som fick stå för det mesta av det konkreta arbetet, liksom på tidning Joker där bl a Karl Gerhard medverkade.
1947 såldes Joker av Fogelström och hans kompanjon.
Han stod arbetslös men med många livserfarenheter, bl a som journalist, bakom sig.

Hans debut blev diktsamlingen Orons giriga händer efter flera turer med familjen Bonnier och användandet av pseudonymen jan-erik jonsson på vägen mot publicering.
Det blev hans enda utgivna diktsamling.

Tidningen Folket i Bild , FiB, blev en viktig del Fogelströms liv, från 1947 och fram till Stadserien. Den mest kända boken 1950 var Sommaren med Monika, som också filmades av Ingmar Bergman.1951. Romanen gick också som roman i FiB. Tidningen hade då en upplaga på 285.000.
Den hade en folklig, kulturell och radikal förankring.. FiB böckerna och prenumerationer såldes på arbetsplatserna av lokala ombud. Själv har jag hört berättas om hur farfar och andra släktingar var ombud. FiBs verksamhet var viktig för arbetarklassen, med vilken Fogelström kände en stark gemenskap och ett stort engagemang för.

Ungdomars uppväxtvillkor var ett av Fogelströms stora intressen. Han hade sett hur komplicerat det var växa upp. Relationer mellan män och kvinnor, klasser. Det fanns mycket som hotade; arbetslöshet, osäkra arbetsvillkor, och miljöer, missbruk.
I romanen Sommaren med Monika fångade skärgårdsmiljön och ungdomarna den stora publiken.
Från 1949 kom en rad romaner med ungdomsmotiv; ;Ligister (1949), Medan staden sover(1953), Tack vare Iris (1959)

Han var fängslad av staden Stockholm Genom sina forskningar fick han allt större insikt. Han gav ut faktaböcker bl a om Södermalm och Kungsholmen.
Han arbetade med Stockholms gatunamn och gav gatorna en historia. Han var med i Skönhetsrådet och verkade för varsamma förändringar, inte alltid med framgång. Han gjorde betydande insatser för vårt kulturarv.

Under 80-talet knöt Fogelström ihop sin stadserie med tre romaner med det övergripande namnet Barn. Vävarnas barn (1981), Krigens barn ( 1985) och Vita bergens barn (1987). De sträcker sig från 1700-talets slut fram till 1860, där Mina drömmars stad börjar.
Barnserien har mycket historiskt stoff men det påverkar fiktionen. Huvudpersonerna blir inte lika levande som i Stadserien.

Per Anders Fogelströms stora engagemang för människor och miljö tog sig många uttryck. Han var en fredsälskare och 1949 beslöt han sig för att bli vapenvägrare, pacifist.Han såg hur våld bara skapade mera våld., istället för att hitta fredliga lösningar på konflikter. Han inkallades en gång till vapenfri värnpliktstjänstgöring. Han fick då skyffla kol och sortera tvätt.
Hans pacifism hade växt fram mot det kalla krigets bakgrund. Det var upprustning som gällde och atomkrigets fasor hade redan visat sig i Hiroshima och Nagasaki. Han var aktiv i arbetet mot svensk atombomb.
I slutet av 1950-talet fanns det reella risker för att vi skulle skaffa oss atombomber. Herbert Tingsten i DN var anhängare av bomben liksom högern.och delar av socialdemokratin.
Socialdemokratiska kvinnoförbundet var starkt emot och en folkrörelse bildades där PAF var drivande med flera andra, t ex Barbro Alving. AMSA (Aktionsgruppen mot svenskt atomvapen ) presenterades den 10 juni 1958.
Två grundprinciper för arbete var.

1. ”Vi motsätter oss under alla förhållanden att kärnvapen införlivas med svenskt försvar.”

2.”Vi vill ha fortsatt debatt angående möjligheterna att använda de resurser, som nu går till militära ändamål, för uppbyggande syften”

( I den här utgåvan av DEN OKUVLIGA finns en debattartikel (DO DEBATT) om försvaret som visar hur många av den tidens frågor är aktuella idag.)

Det blev en framgång för opinionen mot kärnvapen. Socialdemokraterna svängde och 1961 var opinionen nere i 21 procent. Det här var en avgörande strid för fredens sak och 1968 fattade regering och riksdag det formella beslutet.

Under fjorton år var Fogelström ordförande i Svenska freds-och skiljedomsföreningen.
I samband med Vietnamkriget skrev han: ” Vår sak är att tala för fredens möjligheter. Och när vi gör det har vi inte främst att vända oss till de folk som drivs till uppror, utan till dem som genom att utöva våld och förtryck och bevarar orättvisor ger upphov till utbrottet.
Till dem hör också vi själva, vårt eget folk.
Vi samlar rostande högar av vapen till vårt eget skydd, men ger allmosor till kampen mot nöd, sjukdomar och hunger. Vi driver affärer med och gynnar förtryckare.”

Fogelströms utveckling gick från en splittrad familj efter föräldrarnas skilsmässa. Han kom att växa upp med kvinnor som farmor, mormor och syster.
Genom att bo i arbetarstadsdelen Södrermalm fick han se de stora klasskillnaderna m en han fick också uppleva kamratskapet i Sofia församlings barn- och ungdomsarbete. Hans mamma hade en stark kristen tro.
Men till hennes sorg lämnade han sin tro och 1952 gick han ur Svenska kyrkan. Han kallade sig aldrig ateist utan agnostiker. Och han arbetade för religionsfrihet.

1995 drabbades han av en hjärnblödning. Han blev delvis förlamad men han arbetade ändå vidare. 1998 avled han.

Fogelström var en unik personlighet. Han sammanfattade historien och samtiden genom sitt engagemang för staden, människorna, miljön, världen och freden.
Han forskade och skrev och tog del i viktiga frågor om människors villkor, om krig och fred och om miljön.
Genom sina historiska kunskaper såg han vad som är viktigt för människor i alla tider.,
Han engagerade sig mot krig, upprustning och mot att många människor jorden runt lever under urusla förhållanden. Han såg klyftorna och orättvisorna och ville göra något åt dem.

Han ställde stora krav på sig själv, både i arbetet med att skriva men också moraliskt.
Solidaritet och medkänsla med de fattiga och de utsatta, lokalt men också i ett världsvitt perspektiv.
Fred utan förtryck är en förutsättning för ett gott, jämlikt samhälle..Kärnvapnen är det yttersta hotet, när vi kan förstöra hela vår jord och hela mänskligheten.
Fredsrörelsen var för honom ett nödvändigt engagemang, liksom kontinuiteten mellan generationerna i ett kulturarv som lätt kan förstöras. Hans konkreta kulturarv var Stockholm.

För DEN OKUVLIGA är Per Anders Fogelströms liv , hans författarskap och engagemang viktigt för ett bra liv.
Få andra har har hunnit så mycket journalistik, författarskap, forskning och samhällsengagemang som han.

Karl-Olof Andersson har genom biografin gett en fyllig, viktig och inkännande bild av en stor personlighet som hade ett liv för litteraturen,
freden och miljön.

DEN OKUVLIGA


BOKEN I DEN OKUVLIGA 22 ÄR
SUSANNA ALAKOSKIS OKTOBER I FATTIGSVERIGE

DET VIKTIGA BUDSKAPET

Susanna Alakoski har ett viktigt budskap om tillståndet i vårt land.

Vi slår upp tidningen, vi sätter på radion och TVn . I reklamen finns det frestelser ,
lockelser om prylar, resor, exklusiva livsmedel, alkohol, exklusiva resor. Varor och tjänster för de rika. Underklassen finns som ett reservkapital när det behövs ledig arbetskraft
Och fy fan att leva så omänskligt..

Vi lever i klassklyftornas och orättvisornas Sverige Och klyftorna blir allt större. Och de som har ska få allt mer genom sina jobbskatteavdrag. Det är ett raffinerat scenario.
Susanna Alakoski har en viktig uppgift och ändå ställer hon frågan om det har någon betydelse det hon gör. Egentligen vet hon svaret. Vem ska göra det om inte hon gör det? Hon som är ett vittne.
—————-
Susanna Alakoskki har skrivit en dagbok kring oktober 2011 med djupdykning i det som hänt och händer i hennes , hennes familjs, grannars , vänners och samhällets liv. Hon bor nu i Gustavsberg, kallat Pottboda efter porslinsfabriken. En gång ett praktexempel på klassamhället, där arbetarrörelsen fick en stark ställning. Själv har jag mina rötter där.
Susannas rötter är Finland och Ystad. Det finns ett dubbelt fattigdomsok.
Det var fattigt, alkoholism, våld och misshandel i familjen. Valfriheten var att sakna jeans, skor, semester, kalaset, utflykterna.
Man blev aldrig fri, inte ens till självmord som när mamman frågade när hon vaknade efter ett misslyckat självmordsförsök.
-Varför lät ni mig inte leva?
I journalanteckningar står det om pappan:
Vårdad på psykklinik 73, 75,81. Ryggbesvär sen några år.
…………
Mitt i eländet, misären, de djupa reflexionerna.

¤ Om inte nåden är politisk vill jag inte leva

¤ Jag har arbetat med politik inte med välgörenhet.

Som ung var hon ensam och lycklig.
…………………….
SA har ett poetiskt vackert språk med djup beröring i det smutsiga, olyckliga, ett språk som berör mig så mycket.
Det är nära livet och döden, smärtorna och lidandet.

Det var en uppväxt med ständig fattigdom, kontakt med socialkontoret, brist på mat, skor, kläder.Där fanns alkoholismen, misshandeln, kvinnomisshandeln och behovet av att bli vuxen för tidigt.

Själv har jag varit vittne av sånt här som lärare i Rinkeby på 70-talet. På högstadiet var jag klassföreståndare för en pojke vars båda föräldrar var alkoholister. Vid högtider som jul var det extra tydligt hur de hade det.Ingen mat, inga julklappar. Och min elev, äldst av 4 syskon, fick ta ledigt från skolan några dagar före jullovet för att sälja julgranar. Utan honom hade det inte blivit något till jul. Han var tvungen att bli vuxen redan i början av tonåren.

BARNEN ÄR DE STORA FÖRLORARNA

Fattiga barn kan inte bjuda hem sina kamrater, de skäms för hur de har det och för både sig själva och föräldrarna. De blir mobbade för sina kläder och brist på prylar, sin stil och sitt språk.
Barnen avstår, väntar. De äter för litet och har gamla och för trånga skor.
När barnen frågar sina föräldrar om de är fattiga så viker föräldrarna undan med meningen. De är ont om pengar men det blir säkert bättre. Men barnen förstår att de är det de anat-fattiga. Och visst är det en relativ fattigdom- om man jämför med en del andra delar av jordens befolkning.
Men relativ fattigdom är reell. Fråga den som är fattig.
Den mest insiktsfulla finansminister som vi haft i Sverige och som var finansminister när Sverige genomgick den största förändringen mot ett välståndsland Ernst Wigforss (s), 1932-49 konstaterade:
”Fattigdomen fördrages med jämnmod, då den delas av alla.”
Alltså kan man dra slutsatsen att minska klyftorna så får vi ett bättre samhälle för alla. Inte en massa avdrag för dem som redan har.

Barnfamiljer vräks trots att barnfamiljer inte får vräkas. Trots att förhållandena blir bättre för en del precis som det alltid har gjort så blir det alltid en del som det blir sämre för i den nedre delen av samhället.
Vi lappar och lagar i systemen och tror oss kunna lösa hemlösheten så har vi hittills inte lyckats med det.
Susanna blev den duktiga flickan i familjen. Hon var familjeekonomen som stal mat och började arbeta så tidigt som möjligt för att hjälpa till med familjeförsörjningen.
Hur räknar man ut kostnader och lidanden för en människa? För hemlöshet, fattigdom, våld, trauman, självmord, psykisk sjukdom, arbetslöshet, vårdnadstvister, missbruk, flyktingproblematik, ungdomsdepressioner?

De hemlösa är bland de nedersta i samhället. Ofta skäms de för sig själva och andra skäms att de behöver se dem.De hemlösa i Sverige beräknas till ca 34 000 och nu allt fler hemlösa från andra EU länder.. Det kan inte vara omöjligt att avskaffa hemlösheten. Det är frågan om verklig vilja. Det måste vara en mänsklig rättighet att ha någonstans att bo.
Susanna Alakoski skriver:”Hur kan man lösa problem med skräpet på gatan, plasta in äpplen, bygga skyskrapor, men inte ge tak över huvudet till fattiga? Jag kommer aldrig att förstå detta. Jag accepterar det inte.”

Oktober i Fattigsverige är en så stark bok. Den drabbar var en som läser den och ger kraft till en förändring.
Och förändringen måste bli politisk. Hon själv säger i en intervju:
”De (politikerna, men naturligtvis alla) ska läsa böcker. Skönlitteraturen har alltid förutspått stora samhällsfrågor. I litteraturen får man både goda råd och tips , filosofiska tankar och mycket hopp. Politiken är redskapet till all förändring.Det är politikernas uppgift att studera, både historia och nutid för att dra slutsatser om sin tid.” .

Bo Ernst Nordquist .
DEN OKUVLIGA


Okuvliga 21 - Hösten 2012


I förra utgåvan av DEN OKUVLIGA (20) skrev vi om den första delen av Jan Guillous Det stora århundradet (1900-talet) med titeln Brobyggarna. Nu har andra delen kommit med titeln Dandy.

I romanerna är det de faderlösa bröderna Lauritzen som är huvudpersonerna och den här gången den yngste brodern Sverre.
Han rymmer till England med sin mörke blåblodige älskare. Sverre är både konstnär och homosexuell och lever i en svår tid. Han ingår i Bloomsburygruppen och det är åren efter skandalen med Oscar Wilde.

Det finns stoff för många romaner om Guillou vill täcka in det stora och mycket blodiga århundradet.Det blir spännande att följa fortsättningen.

...............................

BOKEN

STIG DAGERMANS: DE DÖMDAS Ö (1946)

Den här utgåvans BOK är åter en klassiker, Stig Dagermans De dömdas ö.

Det är en färgrik, ångestfylld berättelse om sju människor (fem män och två kvinnor) som förlist och hamnat på en öde ö, fyllde av skrämmande fåglar, ödlor och ormar.

Dagermans liv var ångestfyllt ända från barndomen, när han övergavs av sin mamma och växte upp hos sin farmor och farfar i Älvkarleby.
Han flyttade sen till sin far på Söder i Stockholm och gick gymnasiet i Södra Latin. Hans (och även min) lärare Erland Lindbäck har beskrivit honom som blyg och spänd men med en brand i ögat.

Dagerman levde i en mörk, existentiell tid när livsfrågorna ställdes på allvar.
Andra världskriget med alla dess brott mot mänskligheten låg som ett tungt raster över tillvaron Kamp mot fascism, nazism och förtryck blev en del av hans liv.
Olof Lagercrantz skriver om att han kunde liknas vid en igelkott (till skillnad från rävarna)., en sådan som brann för en stor sak-syndikalismen. Och det gjorde han inte minst i sitt arbete på tidningen Arbetaren.
1942 anslöt han sig till Stockholms Syndikalistiska Ungdomsklubb. Han blev en mycket aktiv medlem och skolstudierna kom i andra hand.

Syndikalismen var en protest mot makten och befann sig ständigt i opposition. Men det fanns också en vanmakt som bl a beskrivs i Kafkas Processen. Ångesten, vanmakten men också skulden var viktiga drag i Dagermans författarskap.

Detta kommer tydligt fram i De dömdas ö, som skrevs några veckor 1946 i Strindbergs skrivarstuga på Kymmendö i Stockholms skärgård.
Det är ingen lättläst bok men om man har tålamod och läser de drygt tvåhundra sidorna får man en läs-och livsupplevelse utöver det vanliga.
Det är en mörk lyrisk berättelse där färgerna och ångesten, exploderar. Med långa färgrika metaforiska meningar så drivs berättelsen vidare i ensamhet, vanmakt och skuld.
De skeppsbrutna hotas av djuren, brist på mat och friskt vatten men också av sig själva och varandra.
Det är ett oförskyllt lidande. De har utan egen förskyllan hamnat i en orkan och räddats upp på denna hemska ö.
Men en av dem släpper ut det enda friska vattnet ur en tunna.

Boken är skriven som i trance, av någon annan, av Gud själv. Det är en drömvärld där författaren är djupt inne i sitt inre.
Redan när de sju kommer till ön så plågas de av att de anar att de aldrig kommer levande från ön. Men ändå har de det som är det sista som överger människan-hoppet. De kan tolka molnen som rök från ett fartyg som kanske kan rädda dem. Hettan, hungern, förtvivlan härskar och det onda men ibland också det goda hos dem kommer fram.

Boxaren Jimme Baez är den som dör först. Typiskt för Dagermans eget liv är att det ställdes stora krav på honom.
Jimme hade vunnit stora framgångar i ringen och Dagerman hade snabbt vunnit framgångar med sitt skrivande, men förr eller senare är det slut på framgångarna.

Madamen tycker sig bli en ödla med ett allt hårdare skal, precis som sonen, idioten som hon dödat.

Den engelska flickan har blivit våldtagen tidigare i sitt liv och upplever männen som förtryckare och vidriga varelser.

Tim Soldier bär solidaritetens namn men klyvs mellan gemenskap och individualism.

Flygsoldaten Boy Larus har lärt sig att lyda. Och genom att lyda har han tidigare blivit en kamrats mördare.
Och lydnaden är som en förbannelse som står emot ett liv i öppenhet, gemenskap och kärlek. Han går emot lydnaden och våldtar den engelska flickan och hon dödar honom.

I romanen finns mycket av Dagermans egna upplevelser och liv.

Kapten Ernest Wilson är en ensam varelse. Han är som en riddare i rustning och som inte släpper in någon. Han vill göra sig osårbar, skyddad från kontakter som kan hota honom. Hans förnamn Ernest står för allvaret.

Lucas Egmont är en centralperson i romanen. Hans förnamn är bibliskt, en av evangelisterna. Han är den som står Dagerman närmast med det syndikalistiska och sociala engagemanget.
Den engagerade, medlidande människan bär hela världen på sina axlar Vilka är det som sårats, förtryckts och skändats? Han förstår att han själv är en del av världens ondska och bortvändhet. Och han kan aldrig släppa skulden, eftersom det aldrig finns någon utan skuld.
Lucas Egmont (Stig Dagerman) tog på sig skulden för varje barn som svalt och varje åldring som dog.

Här finns bokens och Dagermans djupaste problematik. Det är en väg som är omöjlig för en människa ; att bära världens alla skulder.
Lucas sviker godheten och tömmer vattencisternen med det enda dricksvattnet som finns kvar och han får en påtaglig, begriplig skuld som han kan straffas för. Han blir på det sättet alla de skeppsbrutnas mördare.

Den personen bär på svåra minnen från sin uppväxt, att ha förlorat sin mor. Det var också Dagermans eget öde.
Minnena, känslorna sitter så djupt och ger så mycket ångest.
Skrivandet var hos honom en kamp mot det djupa mörkret. Hans ångest var enligt honom själv den största i landet (Jfr med den största elden hos Strindberg). Berömmelse och äckel var delar av hans liv. På något sätt längtade han efter nederlaget men han visste att han inte skulle bli fri.. Samvetet och likgiltigheten var de olika motståndarna.

Kaptenen är bilden av av alla tiders våldsmän, för fascister, som trodde att de var oövervinnerliga.

Det enda anständiga livet är att bekämpa ondskan och det meningslösa.
Vi kan alltid göra något gott för våra medmänniskor.
Det är att stå emot det meningslösa och vara människa.

De dömdas ö är ett storslaget verk med sin existentiella problematik, djupt förankrad hos Dagerman själv.
Och det lyriska språket med metaforer, långa meningar och färgsprakande partier gör att man som läsare både känslomässigt och visuellt är med på ön, lika dömd som romanens gestalter, och som Dagerman själv och hela mänskligheten. Det handlar om att vara människa.

BEN


Sommaren 2012

Utgåva 20:s bok är

BROBYGGARNA AV JAN GUILLOU

2011 gav Jan Guillou ut Brobyggarna den första boken i en ny romanserie om Det stora århundradet (1900-talet).
Man kan alltid diskutera vilket som är det stora århundradet. Men 1900-talet ligger ju närmast oss.

Boken börjar med en förlisning utanför den norska kusten i slutet av 1800-talet. Det är en fiskebåt som går under med besättning och allt. Tre pojkar blir faderslösa , Lauritz, Oscar och Sverre. De blir repslagarlärlingar och så börjar deras klassresa. De är begåvade och får genom välgörenhet studera till ingenjörer i järnvägs-och brobygge. De utbildas till diplomingenjörer i Dresden. Och där börjar deras vidare öden i livet. Året är 1901.

Pojkarna ska gottgöra att de fått studera till ingenjörer med att använda sina kunskaper till järnvägs- och brobygge i Norge.
Men det blir bara den äldste som gör det. Oscar flyr efter att ha blivit utsatt för ett kärlekssvek till Afrika och Sverre beger sig till London och ett annat liv än att arbeta i det hårda landskapet i Norge.

Lauritz och Oscar är bokens huvudpersoner och deras öden beskrivs växelvis.
När Lauritz åker tillbaka till Bergen så bär han med sig kärleken till Ingeborg i sina tankar. Hon är en rik adelsfröken i Dresden som besvarar hans kärlek. Men hennes far hindrar ett äktenskap eftersom Lauritz inte har någon förmögenhet.

Guillou har tagit sig an ett omfattande och mäktigt projekt; att berätta om 1900-talet. Det gäller att ha kunskaper, gott handlag och envishet. Guillou är rätt man för ett sådant arbete. Det har han visat flera gånger i sitt författarskap.

Den första boken sträcker sig fram till mars 1919 i Berlin.
Det första årtiondet är i stort sett fredligt och fullt av optimism och framtidstro om utveckling och nya upptäckter och uppfinningar. 1914 kommer den stora katastrofen med det första världskriget.

Kolonialmakterna, i de här fallet Tyskland, England, Belgien (kung Leopold)och i viss mån Portugal beskrivs med sin verksamhet i Afrika. Författaren graderar imperialisterna med att Belgien genom Leopold var den värsta staten, därefter England och minst negativt bedömer han Tyskland. Oscar befinner sig i Tyska Östafrika för att bygga järnvägar.

Synen på de färgade är olika i de olika kolonierna men i grunden ses de över allt som icke likvärdiga med de vita européerna.
Det kristna Europa trodde sig göra något gott genom att lyfta upp Afrika till civilisation.Det perspektivet är inte ovanligt även i vår tid, även om det mest gäller det materiella men också den västerländska demokratin. Det är nästan alltid den vita som ger till den färgade.
Européerna tog bra betalt genom att ta eller köpa råvaror och produkter till underpris och utnyttja arbetskraften genom slaveri eller till låga löner.

Intressant är hur Guillou beskriver Tyskland som kolonialmakt i förhållande till engelsmännen .Engelsmännen var de som började med koncentrationslägren och var mindre humana. I det här sammanhanget är både gott och ont relativa.
Men i boken uttrycker Oscar att många vita missförstått civilisationens uppdrag i Afrika.I stället för att göra gott kom de för att härska, stjäla och förtrycka.

Guillou har haft bra grund för sin roman, bl a Sigvard Hebers Da Bergensbanen blev til. Fem aars ingeniörliv paa höjfjeldet. Där finns ett gott underlag för en stor del av Brobyggarna-Lauritz arbete på Hadangervidda. Det är en trovärdig och realistisk skildring.

Några kärlekshistorier går också som röda trådar genom romanen. En är Lauritz och Ingeborgs kärlek till varandra, som överlever klass, pengar, avstånd och svårigheter. De är helt monogama och trogna med flera barn.
Det finns en stor längtan och beslutsamhet innan de kan gifta sig.

I romanen finns ett genusperspektiv, med kampen för kvinnans frigörelse. Ingeborgs och hennes väninna, de moderna kvinnorna, förespråkar allmän och kvinnlig rösträtt och kärlek efter eget och fritt val.

Oscar träffade burundiflickan Aisha Nakondi och de gifter sig och får två barn.Det finns en förtjusning i det exotiska och stolta burundifolket. Det visar också på positiva sidor hos ett afrikanskt folk, liksom hos dem som är nära Oscar i hans arbete med att bygga järnvägen.

I kriget hade belgarna förenat sig med engelsmännen och de utrotade burundifolket och därmed Aisha Nakondi och barnen.Oscar står där ensam och efter kriget återvänder han till Europa.

I Norge blev det svårt att vara tysk och Ingeborg och barnen men även Lauritz fick lida för att Ingeborg var tyska.
Sonen Harald blev misshandlad nästan till döds och familjen fick bege sig till Sverige.

Det är en intressant men också delvis skrämmande roman av Jan Guillou.
De personliga ödena i ett större historiskt perspektiv ger färg och liv åt berättelsen. Förutom de realistiska skildringarna finns det en rad moraliska och etiska frågor.

Ibland är det väl mycket av författarens egna intressen som jakt och machoinställning. Starka män och deras bedrifter, men också starka kvinnor men då på helt olika områden som vård och omsorg som det fortfarande är. Män jagar och driver stora projekt,, kvinnor vårdar. Och det är det första som räknas.

Romanen är bra och intressant. Vi ser fram mot nästa del. Det stora blodiga århundradet rullar vidare mot ännu vidrigare inslag.

BEN


Våren 2012

Utgåva 19s bok är en klassiker

FJODOR DOSTOJEVSKIJS BRÖDERNA KARAMAZOV

Romanen tillhör världslitteraturens stora och den är Dostojevskijs sista, utgiven 1879-80.
Den handlar om de stora livsfrågorna; kärlek,hat,svartsjuka,liv och död, gott och ont,rätt och fel och inte minst girighet.
Och den skildrar ett böljande liv med många rikt beskrivna personligheter.

Huvudpersonerna är bröderna Karamazov, Dmitrij, Ivan och Alosja men också Smerdjakov, frukten av en våldtäkt på en sinnessvag flicka.
Men det finns också andra stora personligheter som fadern och kvinnor som Katerina Ivanova och Grusjenska.
Bröderna representerar olika personligheter och idéer men gestaltade som verkligt levande människor.

Romanen är formad som ett kriminaldrama, där det handlar om fadersmordet, en klassisk tragedi.
Fadern är en skurk och vällusting och förtjänar på många sätt förakt.
Dmitrij har många av faderns dåliga sidor men också en stark passion och kärlek. Han upplever att fadern har lurat honom på det mesta av arvet. Och de är dessutom rivaler om en och samma kvinna, Grusjenska.

Ivan är den rationella förnuftstänkande människan. Han kan inte acceptera att Gud låter människor lida. Han är en tvivlare och kanske den som ligger bakom mordet på fadern. Alosja är novis i ett kloster men ger sig ut bland människorna. Han är en god människa som vill alla väl. Han har kristusliknande drag, något vi känner igen från andra verk av Dostojevskij.

Hela verket drivs av lidelse och passion, om vad som är gott och ont, rätt och fel, brott och straff. Alla lever också med lidandet i olika former, och också av lidandet när det är som värst.
De rika personlighetsskildringarna gör boken till ett myllrande liv.

Ivan är tvivlaren Han kan acceptera Gud men inte den värld han skapat med lidande och ondska och där ofta det är de oskyldiga som får lida. Han kan heller inte acceptera en förlåtelse av alla illgärningar och som skulle kunna innebära att man rättfärdigar allt vad människor gjort.Han förstår inte heller hur man kan älska sin nästa-alltså alla människor.Den gammaltestamentliga frågan:" Skall jag ta hand om min broder ?" är också svår för honom.

Den ende som är beredd att göra det och gör det är Alosja. Han älskar sin nästa och är beredd att lida. En kärlek som många kan tycka är dårskap. Men han möts av respekt och kärlek av sina bröder. En livsmöjlighet.
Alosja hävdar också i ett samtal med Liza att det är bättre att vara fattig än rik. (Det är svårt för en rik att komma in i himmelriket...)

Ett återkommande påstående är att om Gud inte finns är allt tillåtet. Och eftersom det ser ut som det gör i världen så blir naturligtvis Guds existens centralt. Lidandet finns som en nödvändighet men också som en möjlighet till ett rikt liv men till ett rättfärdigt liv. Alosja är ett exempel på det.

Det finns en rad vackra skildringar i romanen t ex i den sjätte boken om Starets Zosima. " Älska Guds skapelse på jorden, både i det hela och i varje litet sandkorn. Varje litet löv, varje Guds ljusstråle, skall ni älska. Älska djuren, älska växterna, älska varje ting. Om du älskar varje ting kommer du att bli varse Guds hemlighet."

Bröderna Karamazov är ett mäktigt verk Romanen har och har haft ett oerhört inflytande på människor ända sen den kom ut. Här finns de stora frågorna för mänskligheten i alla tider.

BEN


Hösten 2011

EFTER FLODEN
AV PC JERSILD

Efter floden kom ut 1982 efter stor debatt och efter kärnkraftsomröstning. Per Christian Jersild , är en av de stora svenska författarna under slutet av 1900-talet. Det är från 1940-talet och framåt som faran av en kärnvapenkatastrof har legat som ett hot över mänskligheten, USAs bombfällningar över Hiroshima och Nagasaki hade visat de stora riskerna för hela planeten. De som överlevde visade ofta genetiska skador som påverkade efterföljande generationer.
PC Jersild har i många böcker behandlat viktiga samhällsfrågor och i Efter floden det allvarligaste av alla-vår och jordens överlevnad.

Efter floden är naturalistisk och skrämmande men ändå med några ljusare inslag av vänskap och kärlek. Men även dessa visar sig slås i spillror.

Huvudpersonen är Edvin, som är 33 (?) år gammal, ungefär lika länge sen själva kärnvapenkatastrofen inträffade. Han har länge levt som skeppsgosse och älskare till kaptenerna.
Han kommer sen till en ö där det gäller för honom att överleva.Han klarar sig genom att komma till en gammal mans stuga, där det finns en del att försörja sig på.
Där möter han en annan viktig person i boken vid namn Petsamo, som får allt större makt över de äldre män och några nunnor som lever på ön. Han ligger också bra till hos den som har stor makt, Roland. Petsamo har goda läkarkunskaper och kan också abortera foster.Det gäller att ingen ny generation ska växa upp och åter igen åstadkomma ödeläggning.
Den enda unga kvinnan som lever i Klostret är Finskan, som Edvin blir förtjust i. De älskar och hon blir med barn. Petsamo vill att barnet ska aborteras men Edvin och hon får chansen att ge sig iväg men med stora umbäranden. Men vid födseln kommer inte barnet ut och Edvin fruktar att det är missbildat och inte livsdugligt. Modern och barnet dör.
Edvin drar vidare mot nya strapatser i en hopplös värld.
Det här är det första scenariot.

Scenario två är kort bara några sidor.
I det kommer senvintern efter ett nytt folk till ön. De kom från polartrakterna i skinnbåtar och är ett nomadfolk.De lever på fisk och har också renar. När de kommer till Klostret dödas folket där och Petsamo tar sitt eget liv. Skinnbåtsfolket är sen de enda människorna på ön.Livet börjar ta sig. Växt-och djurlivet börjar hämta sig. Den slutliga katastrofen kom dock efter tio år. Nyinvandrade duvor bar på nya sjukdomar. Folk smittades snabbt av det virus som de nya duvorna kom med.Alla dör efter fyra månader, alla i apati, svält eller följdsjukdomar.

Kärnvapenkriget skildras inte i boken utan finns som en bakomliggande skräckupplevelse som alla varelser har att förhålla sig till. Det är en hård och kall skildring utan civilisation och ordning och utan hopp. Det är bara kampen för överlevnad och makt och kraft som gäller. Ändå finns det flera frekvenser med kärlek och omsorg, men som aldrig överlever.

Boken har ofta beskrivits som dystopi med undergång och inget hopp.
Men genom denna intressanta bok, kan vi enligt DEN OKUVLIGAS åsikt få en signal till kamp för kärlek och omsorg om varandra och hela skapelsen. Om vi inte agerar rätt så kan det bli som Efter floden.
VI HAR ÄNNU CHANSEN TILL EN GOD ÖVERLEVNAD.
Tack PC Jersild för varningssignalen..


Sommar 2011

Den här utgåvans bokkommentar är om

THEODOR KALLIFATIDES: DET GÅNGNA ÄR INTE EN DRÖM (2010)

Det gångna är inte en dröm är en fascinerande roman , en slags självbiografi av Theodor Kallifatides. Vi får följa hans liv från Grekland och till Sverige. Han skriver på svenska och har ett skarpt och rikt iakttagande språk.

Det märks också att han är utbildad filosof med reflexioner över händelser, ställningstaganden och moral. Kritiken mot det grekiska samhälle som han växer upp i är stark. Det begicks många oförrätter och brott under den tyska ockupationen och inbördeskriget och även senare.Om man var vänster var det speciellt svårt. Säkerhetspolisen var strängt observerande. Misstankar, hot och förvisningar tillhörde vardagen också för Kallifatides familj.och släktingar. För Theodor var det också att inte få plats på universitetet. Skällsordet mot honom var "din lilla röding".

Men Kallifatides berättar också om vänskap och kärlek. Han är intresserad av kamraterna, inte minst flickorna. Det stora skällsordet är bög.Det var vanligt att pojkar fick det skällsordet med sig. Rosa skjorta kunde bli en signal för omgivningen. Han utsätts för sådana rykten men han konstaterar att han inte har en sådan läggning.

Om vännerna var betydelsefulla så var familjen i olika generationer det ännu mer.
Mormorsmor, mormor, mamma, morfar, pappa och syskon. När någon av dem dör är det en stor sorg för honom.

Budskapet med romanen finns i dess titel Det förgångna är inte en dröm.Det gångna är en verklighet som påverkar här och nu och genom livet men också efter vår död.
Han säger själv att han är ateist, men i förhållande till de tidigare generationerna är han med vid gravarna och tänder ljus.
Visst kan det förflutna bearbetas ,förändras och delvis glömmas bort men hela tiden finns minnen med, medvetet eller omedvetet, mer eller mindre betydelsefulla.

Uppväxten för Theodor Kallifatides var tidvis svår och satte sina djupa spår.
"Vart jag än går sårar Grekland mig." (Georgios Seforis.). Fattigdom, brist på möjligheter, förtryck är sådant som gör oss till emigranter. Och ändå är det ursprungslandet med minnen av platser och människor som berör oss mest. det visar slutdelen av boken alldeles tydligt.

Mamman är som för många av oss den viktigaste människan i våra liv, kanske både på gott och ont.
När Theodor var sextio år och mamman nittiotre frågade han henne:
"Mamma hur ska jag leva mitt liv?"
"Så som ditt hjärta tål."

Hans pappa hade skrivit till honom:" Glöm inte vem du är."
Mammans ord var hans moral och någon annan hade han inte enligt boken.
Pappan hade sagt:" En man som hellre förlorar sin medmänsklighet än sitt liv är inte en riktig man."
Kanske är det så att vi formas av våra liv och att vi får leva vidare med det som hänt och förhoppningsvis bearbetat. Vår moral mår bäst om vi har empati med oss själva och med andra. När vi har varit med om svåra händelse så behövs ofta försoning; att förlåta och bli förlåten. Annars blir hatet, hämnden och bitterheten vårt arv.

Theodor Kallifatides har gett oss osris.s många fina bilder av platser och människor. Och med honom får vi i den här boken reflektera över livet, över liv och död, kärlek och svek, fattigdom och rikedom, orättvisa och rättvisa.

Det gångna var tillbaka igen.Det gångna var inte en dröm utan en verklighet i nuet.
"Tiden hade gått och nu var det kanske dags att hitta den där svarta stenen , som jag hade kastat bakom mig när jag lämnade landet. Det var dags."

BEN

PS Kallifatides bok är en del av bakgrunden till dagens Grekland och dess kris, inte minst ockupationen och inbördeskriget.
DS

Mars 2011

DEN DÖENDE DETEKTIVEN
AV LEIF GW PERSSON

Se runt hörnet är en egenskap som  Leif GW Perssons pensionerade kriminalare Lars Martin Johansson har.
Att vara pensionär kan ha sina sidor,alldeles särskilt som när en stroke drabbar Lars Martin. Han får svårt att röra sig och värken i bröst i huvud är stundvis nästan outhärdliga.

Leif GW Perssons språk är rakt på sak, ibland slangartat och späckat med humor som gör att man mitt i det tragiska drar på munnen.

Lars Martin får två ungdomar som hjälpare och medarbetare, Mathilda och Max. De hjälper honom med det mesta, liksom hans gamle polisvän Bo Jarnebring.

Hans läkare på Karolinska har av sin far prästen mot slutat av hans liv fått antytt att han under bikt fått reda på vem som har våldtagit och mördat den nioåriga flickan Yasmine.Lars Martin ger sig in på att redan från sjuksängen försöka lösa fallet trots att det är preskriberat.
Detta medför en rad etiska, existentiella och filosofiska frågeställningar.

Lars Martin är gammal och sjuk efter ett intensivt arbetsliv.Han får mycket att göra med det självpåtagna fallet. Mitt i sjukdomen och svårigheterna gäller det ändå att göra något av livet. För vad är det för mening med livet om man bara ska räkna dagarna till slutet? Vad är det för liv?
Meningsfrågan i våra liv är svår. Vi behöver få se någon mening med att leva.Under ålderdomen, mot slutet av livet, ställs frågan på sin spets.
Det kan gå så långt att man tar livet av sig medvetet eller genom ett ohälsosamt liv med eller mot sin vilja.
Kanske den största meningen är att välja det goda istället för det onda mot sig själv och andra människor.

Att våldta ett barn och sen mörda henne är ett så avskyvärt brott att vår sorg, ilska och vrede kan göra att vi själva mördar den människan.
Det är huvudtemat i boken med bl a citat från Gamla Testamentet.I"Öga för öga".(2:a Mos 21:24),II "Öga för öga, tand för tand), III "öga för öga, tand för tand, hand för hand." IV "Öga för öga,tand för tand, hand för hand, fot för fot"
V "Visa ingen förskoning,liv för liv, (5 Mos 19:21). VI "Visa ingen förskoning."
Detta hämndbegär kanske finns ho alla människor men i olika utsträckning.
Hämnden kan leda till våld och död.Men det kan också leda till att rättvisan har sin gång.

Men mordet på Yasmine är preskriberat. Vad gör man med en brottsling som inte kan dömas på grund av preskription? Kan man gå ut till media?
"Om jag vänder mig till media så är han en död man. Var mans niding." säger Lars Martin i boken. Och ofta är den nye mördaren någon som själv har utsatts för våld och övergrepp under sin uppväxt.

Johansson är sjuk men kommer hem. Tyvärr missköter han sig men han har ändå det meningsfulla att försöka lösa det tjugofemåriga brottet.
Hans läkare Ulrika har gett honom uppdraget och det är också hon som bidrar till att fallet blir löst.
Pappan har skrivit en lapp som han inte borde ha gjort eftersom det handlar om något som sagts under bikt.
På något sätt är vi delaktiga i det onda även om vi inte vill.Ibland genom vår tystnad.

Även teodicéfrågan finns med i boken. Om det finns en Gud som är god och allsmäktig hur kan han då tillåta det onda?
Johanssons medarbetare Max som kommer från Ryssland får frågan av Lars Martin:
-Tror du på Gud Max?
-Jag kan inte tro att det finns någon gud.
-Varför kan du inte det då?
-Om det hade funnits en gud skulle han aldrig låtit mig sitta på det där hemmet borta i Ryssland.Jag var ju bara barn. Jag hade inte gjort någon människa något ont.
Övergrepp och förtryck föder ofta nya övergrepp.

Döden finns med som en röd tråd i boken. Död på grund av sjukdom,olyckor,, våld och mord.
Det är så tydligt i bokens titel "Den döende detektiven."
Huvudpersonen är på väg mot döden och det är dags för honom att summera livet. Han tror att han själv kommer till himmelriket därför att han själv inte varit särskilt ond. Men är det så? Vår delaktighet i det onda finns annars skulle världen inte se ut som den gör. Det är dags att lämna Gamla Testamentet och se på Nya Testamentet med möjlighet till förlåtelse.
Lars Martin kanske inte kan uttrycka förlåtelsen men han försöker göra gott som i sin tur leder till våldsam död.

Den döende detektiven är en lättläst bok med djupa tankar om rätt och fel, gott och ont, liv och död.Värd att läsa och begrunda.

BEN.

Mars 2010

Jag sitter på IKEAS restaurang och funderar över Sara Kadefors bok Borta bäst. Det är en verklig skröna om Sylvia som har lämnat sin familj, man och dotter. Hon lever i början av boken i sin bil och äter gratis på IKEA, där hon också dagligen använder dubbeltoaletten.
Hon kämpar nu för att överleva och hamnar i tveksamma men viktiga kontakter som väninnan Lisbeth som är knarkhandlare.
Hon försöker länge upprätthålla en yttre fasad. Hon ser trots allt välklädd och vårdad ut till att börja med.

Men vad är det som har drivit henne till detta liv? Hon har haft ett bra jobb, hon har levt i radhus med sin familj.Titeln på boken ger oss nyckeln. Borta bäst. I vår värld lever vi i materiella drömmar. Där prylar och levnadsstandarden är viktiga, ja kanske viktigast, viktigare än vårt inre och våra relationer.Sylvia har förskingrat dotterns arv som hon ska ha efter sin farmor. 500 000 har gått till kläder, restaurangbesök, resor och annat. När allt detta uppdagas flyr Sylvia. Hon har svikit sin närmaste, sin dotter, som hon dessutom har uppfostrat till samma fullblodskonsunment som sig själv.

På sin flyktresa upptäcker att i alla samhällslager finns samma livsfrågor, som meningen med livet,kärleken, livet och döden, rätt och fel. gott och ont. Till slut kan hon inte fly längre utan måste tillbaka och göra upp med den hon en gång var och dem hon en gång lämnat.

Sara Kadefors har en härlig lite burlesk humor. Vi ställs inför de sdtora frågorna helt ko

 




December 2009

VÄGAR TILL VISDOM
av Stefan Einhorn (2009)

Stefan Einhorn ger sig ofta på stora och svåra uppgifter som samtidigt är enkla och självklara, som tex konsten att vara snäll. Den här boken handlar om vishet, vad det är och hur vi alla kan bli visare.
Han talar om flera sätt att vara vis på men speciellt understryks det som verkligen är vishet och inte bara kunskap.
Han konstaterar att människan "med sitt överlägsna intellekt är den enda varelsen på vår jord med förmåga att överblicka konsekvenser av sina handlingar." Vi har därför ett ansvar som inte bara berör mänskligheten utan alla arter på vår jord.

Men det räcker inte med insikt-kunskap för att vara vis. Det behövs handling. Och handlingen måste för att vara vis både vara rätt och god. Vi har ett ansvar för oss själva, andra människor och hela skapelsen. Det krävs empati-inlevelse i sig själv och andra och det behövs kreativitet.
Vi människor är lika men också olika.
" Om empati saknas kan vi aldrig vara visa människor."
Den vise inser att han aldrig kan veta eller förstå allt. Man måste känna till sin förmåga men samtidigt sin oförmåga och vara beredd att ta hjälp.

Kan en ond människa vara vis? Einhorn lutar åt svaret att det är omöjligt.

I den här utgåvan av DEN OKUVLIGA om terror så passar många avsnitt i Einhorns bok in, t ex avsnittet om kollektivt ensidigt tänkande. Det handlar om hur Bush planerade en invasion av Irak efter 11 september 2001.
"Uppfattningen att Saddam Husseins regim samarbetade med al-Qaida och var på god väg att tillverka massförstörelsevapen spreds inom det politiska ledarskiktet, i massmedierna och bland folket. Trots att det inte fanns några bevis för sådana påståenden och trots att alla fakta talade emot att Saddam Husseins regim utgjorde en reell fara för USA fastnade stora delar av det amerikanska folket i ett ensidigt tänkande."
Vi behöver alla integritet och ett eget tänkande.om vi vill bli visa.

Boken är en nyttig genomgång av olika aspekter på vishet. Den uppmanar oss till eftertanke och handling. Det är i relation till andra som visheten ställs på prov, även om den börjar hos oss själva.
Boken är verkligen värd att läsas och begrundas.

September 2009
DORIS LESSING: ALFRED OCH EMILY (2008)

Alfred och Emily var Doris Lessings föräldrar. Första världskriget och efterkrigstiden kom att starkt påverka deras liv
Alfred sårades i Flandern under första världskriget. Han fick granatsplitter i benet och fick sen leva med en enklare protes.
Familjen flyttade till Sydrhodesia med många svårigheter och ändå tillhörde de den vita klassen.
Doris Lessing skriver först en kortroman om hur livet kunde ha blivit för dem. På något sätt unnade hon dem bättre liv.
1900-talet var en komplicerad tid med många krig och kriser. Imperialismen var på många sätt förhärskande, vilket inte minst märktes i Sydrhodesia. Doris var själv på de svartas sida i befrikelsekampen och ändå får hon se hur Mugabes rörelse leder till ytterligare förtryck, fattigdom och hunger.
Och vilka var krigen bra för? Ofta vapenindustrin och krigsprofitörerna.
En fråga som ställs i boken är: "Vad kommer våra efterkommande att anklaga oss för, som vi nu anklagar slavhandlarna?"
Svaret är enligt Lessing enkelt. De kommer att säga att den ena halvan av världen stoppade sig full med mat medan den andra gick hungrig. Massor av mat slängs i den rika världen.

I Alfred och Emily finns både det lilla och det stora perspektivet. Bilderna kompliceras och resultaten av åtgärder blir inte alltid de avsedda. Det goda kan bli det onda. Inte minst märks det i den beskrivna relationen mellan mor och dotter, syster och bror.
Särskilt intressant är bilden av vardagslivet i Sydrhodesia  - förhållandet mellan de vita och de svarta och de dagliga attityderna.

Mars 2009
PO Enquist: ETT ANNAT LIV

Det finns en okuvlighet, en kraft, en frenesi hos PO Enquist i romanen Ett annat liv, en slags självbiografi.
Han föds 1934 i Västerbotten. Hans far dör tidigt och han uppfostras av sin mor Maja.
Maja lever i den västerbottniska EFS-traditionen.. Den är sträng när det gäller tron och dess konsekvenser, t ex när det gäller att tala sanning, vara plikttrogen och att inte bruka alkohol.
PO kommer till Uppsala för studier och blir en framgångsrik författare, t ex med Legionärerna (1968) om baltutlämningen efter kriget och Sekonden (1971) om idrott och fusk. Frågan om sanning och lögn är ett genomgående tema hos Enquist i hans författarskap.
Politiskt hamnar han inom socialdemokratin trots en hel del kritik av arbetarrörelsen.

Framgångarna störs alltmer av ett alkoholmissbruk, som kan vara svårt att förstå, trots att man räknar med ca 10% alkoholister i den vuxna befolkningen. Men det "kemiska missbruket" blir så allvarligt att det håller på att ta hans liv. Efter misslyckade behandlingar bl a på Huddinge sjukhus och Island enligt minnesotamodellen, där det gäller att acceptera sin maktlöshet och överlämna sig till en högre makt återstår inget annat än döden. Allt verkar slut men i Danmark (där han bor med sin hustru) kommer han  till ett behandlingshem, också det enligt tolvstegsprogrammet, där han möts av respekt och värme, som blir en vändpunkt, en början på ett annat liv. Han börjar åter kunna skriva (Kapten Nemos bibliotek).

Livet var hos honom trots allt okuvligt, men det var nära att spritahelvetet tog hans liv. Moderns kärlek och uppfostran var både negativ och positiv. Han minns också att han var med i nykterhetsrörelsen i Västerbotten genom modern. Nu blir helnykterhet det enda möjliga för honom och han blir en nykter alkoholist. Det blir ett annat liv. 

December 2008

Helena Henschen: Hon älskade (2008)

Helena Henschen har skrivit om sin farmor Signe Thiel, född 1885. Hon revolterar mot sin far, bankiren och konstmecenaten Ernest Thiel men ocks mot samhället.

Hon finns i Stockholmsvimlet med anarkister och blåstrumpor och är med i kretsen kring Ellen Key. Signe assisterar henne vid föredragsturnéer om boken Barnets århundrade. Respekt för barnets lek och fria växt skapar en ny människa, och det är ett sätt att på djupet förändra samhället enligt Ellen Key. Och den uppfattningen gör Signe till sin.

Signe är med i Fredrika Bremerförbundet och ordförande i dess Stockholmskrets och arbetar särskilt för flickornas rätt till samma utbildning som pojkarna. I november 1938 kommer krsitallnatten och flyktingfrågan blir högaktuell. Signe öppnar sitt hem för judiska flyktingar och hon arbetar också i tisdagsklubben med en svensk motståndsrörelse.

Hon har en inre drivkraft, kärleken; mest personligt till hjärnforskaren Oskar Voigt i Tyskland. Hon dör 1969 och på hennes gravsten står det enligt hennes önskan. Hon älskade.

Signe är en säregen kvinna i en spännande tid. Hon drivs okuvligt genom livet av motstånd och kärlek. En bok väl värd att läsa.

September 2008

JORDENS OCH SJÄLENS ÖVERLEVNAD

Stefan Edman och Martin Lönnebo: (Cordia). Det handlar om brevväxling 2018 mellan förre biskopen Martin Lönnebo och biologen och författaren Stefan Edman. Det har inträffat en superorkan som dödar miljoner människor. Det blir en utvärdering av våra försök idag att inte göra några djupare livsstilsändringar. Livskvalitet måste ersätta materiell kvantitetsjakt. Vördnad för livet och förmågan att se jorden som en levande varelse är för  brevskrivarna vägen till överlevnad. Den vetenskapligt-tekniska och den kulturellt andliga världen måste mötas. Förundran och hänförelse över livet och viljan att skydda skapelsen är grunden i den andlighet som skulle kunna ena mänskligheten och rädda ekosystemen. Vad är alternativet? Det handlar om vår överlevnad.

Juni 2008

SKOGSLIV VID WALDEN

I den här utgåvan vill vi slå ett slag för en klassiker, Henry David Thoreaus (1817-1862) bok Skogsliv vid Walden från 1854. Det är en av DEN OKUVLIGAS grundtexter. Den handlar om Thoreaus liv i en egenhändigt byggd stuga vid skogssjön Walden.
Han kallade sig " mystiker, transcendentalist och naturfilosof."
Han ville leva så nära naturen som möjligt, långt borta från den överkonsumtion som ofta finns i civilisationen.

Skogsliv vid Walden är en skildring om naturens skiftningar och filosofiska funderingar.
År 1845 byggde Thoreau en stuga vid Walden Pond , nära Concord, Massachusetts, USA. och levde där i drygt två år. Han hyllade ett liv i enkelhet och oberoende.

HD Thoreau var politiskt medveten på ett sätt som också är akturellt i vår tid av överkonsumtion och stress.
Han skrev också om " Civilt motstånd". Han har haft stort inflytande på människorättsaktivister som Gandhi. Han vägrade också att betala skatt till militära utgifter.

Vi avslutar med ett citat: "Att vara filosof vill inte bara säga att göra märkvärdiga och svåra tankeutredningar, ej ens att grunda en skola, utan det innebär att älska visheten så högt att man lever i överensstämmelse med dess bud om ett liv i enkelhet, oberoende, vidhjärtenhet och tilltro. Detta innebär att lösa några av livets problem ej endast teoretiskt utan praktiskt."